Många lajv utspelar sig på vinterhalvåret och
även på sommarlajv kan det bli rejält kallt
emellanåt. Dom flesta lajv börjar man ju planera och
sätta datum för lågt i förväg, ibland
ett år i förväg eller till och med mer. Så
det är såklart omöjligt för arrangörerna
att veta hur vädret kommer att bli. Istället får
man som lajvare planera så man klarar sig, även om det
blir kallt, blött eller blåsigt.
Innerst är det bra med ett material som absorberar fukt
så att svett leds bort från kroppen. Dessutom är
det bra med ett material som tål att tvättas
hårt. Linne är det klassiska materialet för
underkläder under hela medeltiden och långt in i
vår tid. Bomull har liknande egenskaper och kan ev.
användas som budgetalternativ om pengarna tryter. Men bomull
användes inte här under medeltiden och började inte
användas förrn ganska långt fram i tiden, så
på lajv med höga krav på den historiska biten
är det inget bra alternativ.
En av det innersta lagrets funktioner är att hålla dina
övriga kläder rena från till exempel svett och
hudavlagringar.
Under hela medeltiden används alltså en linnekjortel
innerst. Den kallas särk och du kan sy en efter beskrivningen
till en baskjortel.
Sy den i linne och sy den så den tål att tvättas.
Har du tid och råd, så sy en extra att byta med.
Nedsvettade kläder värmer sämre än rena.
Linne absorberar som sagt fukt. Det är toppen när det
gäller att leda bort svetten från kroppen, men mindre
bra om man har ett långt plagg som släpar i marken
eller om man låtit sin extrakjortel ligga framme medan
daggen faller.
Linne kan suga upp vatten, som en veke, och innan man vet ordet av
kan man vara blöt långt upp till knäna om man
låter särken släpa i backen.
Även när jag har hellånga kjortlar över
brukar jag inte göra särken längre än till
någonstans mitt på vaden, absolut inte längre
än ankellång. Då är risken mindre att den
suger upp fukt från marken eller blött gräs och
dessutom är risken mindre att den syns under dom "riktiga"
kläderna.
Man kan använda tunt ylle till underkläder också.
Framförallt i väldigt blött väder är det
bättre vad gäller att hålla värmen. Men det
brukar vara svårt att få tag på
tillräckligt tunna ylletyger och en del människor har
känslig hud och tycker att till och med dom mjukaste
ylletyger sticks. Så det är något av en sån
där smaksak.
Nästa lager är det som jag brukar kalla "baskjortel"
och det är det här lagret som gör dig klädd.
Särken är bara underkläder och motsvarar
ungefär behå+trosa eller kallingarna i den moderna
klädseln. Baskjorteln bör vara långärmad och
ha tillräckligt snäva ärmar och litet halshål
för att särken inte ska synas.
Dels är det en modegrej, man visade inte underkläderna
under större delen av medeltiden, men det handlar precis lika
mycket om att hålla sig torr och varm. Din baskjortel
bör bara i ull. Ullen kan visserligen också absorbera
en del vatten, men eftersom fibrerna ser annorlunda ut fungerar
dom också helt annorlunda. Yllefibern sväller inte av
vattnet och det gör att ullen fortfarande kan hålla
luft, långt efter att det börjat bli fuktigt. Även
fuktig ull värmer alltså, medan fuktigt linne kyler.
Yllet brukar inte dra upp fukt från marken, så
även om man har en hellång kjortel och det är
lerigt på marken så går inte fukten upp i
kjorteln speciellt långt.
Normalt brukar jag använda ett tunt ylle till baskjortlar.
Det gör ens klädsel flexibel eftersom man då
lätt kan plocka av sig varmare överkjortlar under
dygnets varmare timmar. Men ska man planera klädsel speciellt
för ett lajv man vet kommer vara kallt större delen av
tiden kan man använda tjocka luftiga tyger också.
Ruggade ylletyger är superbra på att isolera, till
exempel. Tjocka, men lite glesa, grova ylletyger fungerar
också bra.
Men ett enda glesare lager i sig räcker inte, för om det
blåser lite kommer luften du värmt upp snabbt att
blåsas bort.
Man kan bygga på med extra baskjortlar om man behöver
det för värmens skull. Tjocka luftiga innerst och
tätare utanpå funkar förbluffande bra. Har du
någon extra med dig har du dessutom lite att variera med om
något blir blött. En extra kjortel till hands kan
också vara bra ifall man skulle bli tvungen att byta roll.
Överkjortlar behöver inte täcka på samma
sätt som baskjorteln gör för att du ska vara
anständigt klädd. Det finns överkjortlar med samma
snitt som baskjorteln (då är de mest användningen
som avgör vilket det är, samma plagg kan ibland
användas både som bas- och överkjortel), men det
finns också ärmlösa överkjortlar. En
överkjortel som man bär för värmens skull
(till skillnad från en man bär bara som modeplagg)
bör vara ganska tät i materialet. Det är för
att vind och vatten inte ska tränga igenom till baskjorteln.
På så vis kan man hålla baskjorteln tjock och
isolerande och överkjorteln vindtät och vattenavvisande.
Ett annat alternativ är att fodra sin överkjortel med
något tjockt och mjukt, medan yttertyget är tätt.
Det klassiska exemplet är pälsfoder, men det fungerar
bra med tjocka luftiga ylletyger också.
Att ha något på huvudet är inte heller fel.
Mycket värme går ut den vägen. För män
finns en hel hög med olika hattar att välja på.
Kolla runt på konst från perioden lajvet inspireras av
och välj något som passar din roll.
För kvinnor är det lite knepigare, men gifta roller kan
ju använda huvuddukar i alla fall. Det finns massor av olika
sätt att göra det på. Väljer du ett sätt
som innebär många lager och att luft hålls kvar
så isolerar dom riktigt bra. Särskilt om du lyckas
få fatt på lämpligt slöjtyg i ylle eller
siden.
Vantar kan också vara bra att ha. Tumvantar användes
under medeltiden och både sydda (av skinn) och
nålbundna har förekommit. Jag vet inte hur det är
med beläggen för det, men sydda av ylletyg i samma
modeller som skinnvantarna känns inte helt orealistiskt
heller. Definitivt lajvigt, även om det inte
nödvändigtvis är historiskt.
Vad gäller ytterplagg så finns ett antal alternativ.
Det som är mest praktiskt på lajv är
kraghättan. Den värmer huvud, hals och axlar,
alltså dom delarna av kroppen som mest värme
försvinner ut igenom. Värme stiger ju som bekant
uppåt och är det inget ivägen som stoppar den
så lämnar den kroppen. Kraghättan värmer
alltså väldigt effektivt, trots att det är ett
relativt litet plagg och det går åt ganska lite
material till att sy den. En kraghätta är inte i
vägen när man går genom skogen, lagar mat eller
för den delen slåss, dansar eller vad man nu kan
tänkas ta sig för. Undantaget är väl om man
gör en struthätta med lång strut, men det har ju
inte med att hålla värmen att göra, så det
tar vi inte här.
Som bonus är kraghättan toppen som nattmössa. Sover
du med kraghätta kommer du aldrig mer behöva lida av
varken att det drar runt nacken eller att myggen surrar i
öronen på dig. Som ytterligare bonus ger den bra
solskydd också och isolerar det mot kyla så isolerar
det ofta mot värme med.
Kan du bara investera i ett enda varmt plagg på grund av
begränsad budget eller tid skulle jag alltså
rekommendera en kraghätta.
Om du inte snabbt behöver kunna ta av dig kraghättan
så stoppa in oket innanför din kjortel. På
så vis hålls luften kvar ännu effektivare.
Det är ovanligt med kraghätta på kvinnor under
tidig medeltid. Den tidigaste bilden jag känner till är
ur Maciejowski-bibeln som är daterad till mitten av
tolvhundratalet och då rör det sig om två kvinnor
på en enda bild i hela bibeln (som innehåller massor
av fina och detaljerade bilder). Bibeln i fråga
innehåller en hel del kraghättor på män.
Kvinnorna arbetar på en åker och bilden kan du se här.
Däremot blir det vanligare frammemot trettonhundratalets
mitt, nån gång. Så håll det i åtanke
om du är tjej och åker på historiskt inspirerade
lajv.
Mantlar används en del under medeltiden. Främst under
tidig medeltid. Den vanligaste modellen verkar ha varit en
halvcirkelformad mantel, men rektangulära förekommer
också. Särskilt i början av perioden. Det är
ett plagg som drar mycket tyg, är otympligt att använda
och inte värmer sådär jätteeffektivt om man
inte sitter stilla. Däremot är det snyggt, effektfullt
och är för många starkt förknippat med
medeltid, sagor, fantasyäventyrare och liknande. Så
bara för den sakens skull kan det vara något att
överväga, om du har råd. Man kan använda
manteln som portabel picknickfilt att sitta på när det
är fuktigt i gräset, som extra sovfilt (om man
hållit den torr under dagen) och lite sådär, men
över lag har du ingen funktion i en mantel som du inte redan
har i en alldeles vanlig filt, förutom utseendet. Jag skulle
inte rekommendera mantel som något prioriterat plagg i
garderoben, ens när det är kallt. Hellre då
investera i en extra kjortel.
Mantel och kraghätta används av någon anledning
normalt inte samtidigt, av den medeltida konsten att döma.
Manteln används normalt inte heller av vanligt folk som
utför vardagssysslor, utan nästan uteslutande av folk
på resa, av adel och av äldre personer. Men det är
ju något av en tolkningsfråga eftersom det är
plagg som onekligen funnits och använts under samma period.
Vill du använda dom samtidigt kan ingen direkt stoppa dig,
men det kan vara bra att veta att det inte är typiskt.
Eller snarare hosor eller fotlappar och skor.
Ett par medeltidsskor är rätt tunna och smidiga. Sulorna
är oftast inte speciellt tjocka och skon i sig isolerar inte
mycket. Men det betyder inte att folk på medeltiden gick
runt med kroniskt blöta och kalla fötter. Det finns en
hel hög med fiffiga knep både för att spara
på skorna och hålla fötterna torra.
Återigen så vill jag påminna om det här
med att det som isolerar och faktiskt håller dig varm
är luft.
Lädret i skorna är redan relativt luft och
vattentätt (inte fullständigt, såklart, men det
håller emot) så det du först och främst
behöver är att skapa en luftspalt mellan skon och din
fot. För att det ska vara möjligt får inte skon
sitta för tight. Gör den det så kommer du inte ha
plats för dom isolerande lager du behöver.
Och nu kommer jag att komma med ett sånt där tips som
inte hjälper ett smack när man ska skaffa sina
första skor eller ska på sitt första lajv, men som
är bra att ha med sig i längden: När man köper
(eller tillverkar) ett par medeltidsskor ska dom vara
trånga. Lädret kommer nämligen sannolikt att
töja sig en hel del med tiden. Särskilt ovanlädret,
eftersom det oftast är tunnare än sullädret.
När ovanlädret blir större finns det dels en risk
att skon sitter sämre på foten och dels kommer den
börja hänga ner på sidorna så att man
går på det istället för på sula och
bes. Eftersom ovanlädret normalt är tunnare så
tål det inte den påfrestningen och kan slitas ut och
gå sönder rätt fort när det väl
töjt sig så mycket. Därför bör man
köpa skor som är i trängsta laget för att ha
marginaler. Men en trång sko har inte har så
mycket plats till isolering. I takt med att skorna töjs,
däremot, kan man fylla på med tjockare innersulor,
foder och hosor och på så vis fylla ut skon så
den sitter bra på och håller ovanlädret uppe
från marken. Så över lag kan man säga att
nya skor är sommarskor och ju äldre dom blir desto
kallare väder passar dom för. (Allt det här är
väldigt generellt, såklart, vissa skor töjer sig
mindre, i vissa fall är det sulan man sliter ut först
etc. etc)
Det allra första steget när man väl har ett par
skor är att skaffa en medeltida motsvarighet till den moderna
sockan.
Ett sätt är att sy sig ett par hosor. Hosorna är en
sorts höga formsydda strumpor. Normalt syr man dom av ylle
och oftast skär man till i alla fall skaften på
skrå, alltså diagonalt mot tygets trådriktning.
På så sätt kan hosorna göras väldigt
flexibla och väldigt figurnära. Dels är det
såklart en modegrej, det är modernt med tighta hosor
under större delen av medeltiden, men det hjälper dig
faktiskt att hålla dig varm också. Om ett plagg sitter
för tight så hindras blodcirkulationen i huden på
dig och det gör det svårare att hålla
värmen. En formsydd hosa sitter däremot som ett statiskt
"skal" utanpå dina fötter och ben och låter
blodet cirkulera. Ett tjockt luftigt tyg i hosorna och sen skons
läder utanför det är en effektiv kombination
för att hålla dina fötter varma.
Ett alternativ (eller komplement) till hosor är fotlappar.
Det är helt enkelt ett tygstycke du viker runt foten innan du
tar på skon.
Det som kan vara svårare är att hålla
fötterna torra. Ylle värmer visserligen även
när det blivit fuktigt, men blir man för
blöt och det dessutom är kallt så kan man
fortfarande få för kalla fötter.
Börja med själva skon. Täta sömmar, bra
läder och noggrant insmort räcker en bit på
väg.
Men även ev välsmord sko kommer så småningom
ta åt sig och släppa igenom vatten. Det är
svårt att göra något för att torka skor
under ett pågående lajv. Om läder blir för
varmt kan det ta härdning och bli sprött. Det är
inget man kan göra något åt när det väl
har hänt, så hur blöt du än är,
motstå frestelsen att stoppa fram fötterna mot elden
eller lämna skorna bredvid kaminen. Istället kan man sy
skofoder, eller bra innersulor i valkat ylle. Knepet är att
ha ett extra par att byta med. Om man känner att fukten
börjar gå in i skon tar man helt enkelt ur fodret,
sätter i ett torrt och sen kan man lämna fodret att
torka bredvid elden medan man själv är fri att knalla
runt som man vill. Yllet tål att torkas snabbt och far inte
illa av hög eller ojämn värme.
Är det väldigt kallt är extra tjocka (eller flera
lager) innersulor också värda mycket för dom
gör att man kommer lite längre ifrån marken och
hjälper till att isolera precis där det behövs.
Men det finns ännu en fiffig lösning, som det
tyvärr är rätt sällan att man ser på
lajven. Det är något som kallas för patinor.
Patinor är en sorts separata träsulor man tar på
utanpå skon. Det är oklart när som började
användas, men jag har sett en skulptur som ska vara daterad
till någon gång på elvahundratalet där
patinor tydligt syns och dom har använts under senare delen
av medeltiden, så det är väl inte allt för
osannolikt att dom använts i alla fall i viss mån under
mellantiden också. Form och fason varierar en del, men
funktionen och idén är den samma.
Träsulan lyfter upp dig från marken och hindrar fukt
och kyla från marken att gå upp i lädret och
på så vis hålls skorna både torra och
rena. Störst nytta gör patinorna på lerigt
underlag och i snö. Det som oftast avskräcker folk
från att använda patinor är att man är
rädd att dom ska vara klumpiga att gå med. Och
visserligen kan man bli lite klumpigare, särskilt på
vissa underlag, men jag tycker det är värt det med tanke
på hur mycket det sparar på fötter och skor i
övrigt. Och har man bara ett par som sitter ordentligt
på foten och har en bra form som man trivs med så
vänjer man sig rätt fort. Jag har gjort allt
möjligt i patinor utan att fundera på att jag har dom
på mig, inklusive knallat runt i skogen, flytt från
svartblod och dansat.
Det viktigaste för din bostad, oavsett om det är ett
hus, ett tält eller en koja, är att den är relativt
tät. Poängen är, återigen, att hålla
kvar luften inuti.
I hus finns det ju ibland kamin eller eldstad och i vissa
tält kan man också ha kamin eller fyrfat om man bara
vet vad man gör. Men ofta är man själv den enda
värmekällan i ett tält eller lajvhus.
Samma principer som för kläderna gäller. Isolera i
flera lager. Bostaden utgör det yttersta lagret vars uppgift
är att hålla luften inuti stilla och helst torr.
Undvik att sova ensam i ett stort hus eller tält, det
innebär mycket luft att värma upp och bara din kropp som
kan göra det. Välj, om möjligt, hellre ett mindre
tält eller hus om du är ensam. Bygger du ditt eget hus
så kan det vara en bra idé att göra sovutrymmet
så att det går att stänga till och avgränsa
från större utrymmen.
Undvik att ligga i drag. Om luften rör på sig kommer
den luft din kropp värmer upp att hela tiden bytas ut mot
kallare luft som kyler ner dig.
Marken kyler nästan alltid mer än luften. Prioritera
att komma upp från marken och att isolera din kropp
från marken. Du kan göra det genom att bygga säng,
sova på en bänk, använda granris eller en
halmmadrass. Metoden spelar egentligen mindre roll, bara det
är lajvigt och bekvämt nog för dig att kunna sova
gott.
Ett effektivt fulknep när man sover ute i tält är
att sy in ett modernt liggunderlag i ett lavjigt tyg. Liggunderlag
är speciellt tillverkade för att isolera från
markkyla och funkar, som du säkert räknat ut vid det
här laget, genom att luft hålls kvar i cellerna. Det
är såklart inget man kan rekommenderar till
högkravslajv, men till dom flesta vanliga lajv funkar det,
bara man gör det snyggt och diskret.
Undvik att använda skumgummimadrasser. Även om du syr in
dom i något kommer skumgummit lätt att kunna suga upp
fukt både från mark och luft och hålla fukten
kvar och kyla dig. Dessutom möglar fuktigt skumgummi
väldigt lätt.
Sov i så lite kläder som möjligt. Undvik
framförallt väldigt kroppsnära plagg. Undvik
även plagg som blivit fuktiga under dagen. Återigen
handlar det om att skapa en luftspalt mellan dig och kylan. Min
egen favorit till lajv när det är riktigt kallt är
att ha en mjuk, löst sittande, luftig yllekjortel. Men man
kan lika gärna sova i särken och ha en tjock luftig filt
närmst. Poängen blir den samma och det är exakt
samma sak som med kläderna. Använd tjocka luftiga lager
närmst dig och tätare längre ut.
Tjocka, glesa filtar kan man ibland hitta billigt på till
exempel Jysk och liknande. Kolla framförallt på
hösten och inför julhelgen. Tätare filtar brukade
man förr kunna få tag på billigt via
militärt överskott. Nu är det lite knepigare, men
man ser med jämna mellanrum lajvare som säljer av gamla
såna filtar. Yllefiltar kan vara dyra att köpa, men man
får hålla ögonen öppna. Gör man
något fynd nu och något då så har man
förr eller senare tillräckligt. Se upp så det
är ren ull, bara. Särskilt om du kommer sova nära
en eld eller kamin, eftersom polyestern man annars brukar blanda
upp ullen med är brandfarlig och dessutom inte värmer
alls på samma sätt.
Fårfällar och andra sorters päls isolerar
jättebra och är suveräna till kudde och till att
svepa om fötterna.
Och som jag nämnde innan så är en kraghätta
en utmärkt nattmössa.
Något jag lärt mig av erfarenhet, som kanske kan vara
lite kontraintuitivt är att det kan bli för
många filtar. Om du har alldeles för många filtar
på dig kan blotta vikten av dom övre tvinga ur luften
ur dom som är närmre dig och på så sätt
isolera sämre. Har du många filtar så ta hellre
på dig några stycken och lägg dom andra prydligt
ihopvikta vid fotänden, så du lätt kan dra
på dig fler om du behöver utan att behöva
tända lyktor och grejer.
Ligg inte och frys i onödan, även om du är
trött. Har du fler filtar eller mer lämpliga
kläder, ta på dig om du är för kall.
Är ni flera som sover tillsammans så ha egna tjocka
luftiga lager och dela dom täta. Att ligga tätt
tillsammans och dela kroppsvärme vinner man också
på, men det är ju inte alltid ett alternativ.
Åker du med en grupp och har insett redan första natten
att du inte har tillräckligt med grejer? Snacka med resten av
gruppen och hör om ni inte kan ordna något. Kanske kan
fler av er klämma ihop er på samma ställe, kanske
har någon något att låna ut. Ingen vinner
på att en gruppmedlem sover dåligt, så även
om det ytterst är ditt eget ansvar att se till att du har
tillräckligt från början, så är det
lika mycket ditt ansvar att säga ifrån när
något inte funkar för dig.
Människokroppen alstrar en hel del värme. Alla knepen i
föregående avsnitt handlar om att hålla kvar den
värmen. Men det finns sätt att underlätta för
kroppen att alstra tillräckligt med värme också.
När kroppen alstrar värme bränner den en hel del
energi. Om du inte äter ordentligt kommer du frysa lätt,
även när det inte är speciellt kallt. Ät
mycket när du får chansen och småät
gärna om det är långt emellan måltiderna.
Energirik mat är ett plus.
Och glöm inte att dricka ordentligt. Det är inte
så lockande att hälla i sig iskallt vatten när man
redan går runt och huttrar, men din kropp behöver
vätskan också.
Du klarar dig långt på kall mat och dryck vad
gäller att hålla kroppen igång, men det är
förbannat gott med något varmt när det är
kallt ute. Så om inget annat, så för det psykiska
välbefinnandets skull kan det vara en bra idé att
försöka fixa så du har möjligheter att
antingen laga mat själv, eller köpa mat eller dryck
på värdshuset, om det finns ett sådant.
Åker du med en grupp, så snacka ihop er och se om ni
inte kan samordna något.
Ett sätt att se till att man är varm är
självklart att värma sig vid en eld. Men det är
ingen perfekt lösning. Eld har många fördelar och
ger möjlighet att värma sig och laga mat, den ger ljus
på kvällen och ger en trevlig punkt att samlas runt.
Men samtidigt så är elden stationär, den
kräver ständig tillsyn och utgör alltid en viss
risk. Se elden som ett komplement till bra utrustning, snarare
än som ett substitut.
Säkerheten först. Om du eller någon i din grupp
bestämmer sig för att starta en eld, så gör
det ordentligt. Elda bara i eldstäder som är
godkända i förväg av lajvets arrangörer.
Kontrollera eldstaden själva innan ni börjar elda i den,
en bra arrangör kan visserligen ibland upplevas som en
halvgud, men även arrangörer kan begå misstag. Se
till att det inte ligger något lättantändligt runt
eldstaden etc. Är ni det minsta osäkra så skippa
att elda. Det är inte värt risken.
Se till att åtminstone någon av dom närvarande
gruppmedlemmarna faktiskt vet hur man eldar säkert. En person
som tror att man inte behöver släcka med vatten efter
sig, eller som tror att rotbränder är en myt ska under
inga omständigheter lämnas ansvarig för elden.
Det ska alltid finnas vatten till hands. Helst mer än en
hink, särskilt om det inte finns mer vatten att hämta i
lägrets omedelbara närhet.
Eld ska aldrig lämnas utan uppsikt, ens när den brunnit
ner. Så länge det är varmt i eldstaden ska det
finnas en vakt som kan det här med eld. Har ni många
nybörjare med er, så gå igenom vad som
gäller för eld innan lajvet börjar, så att
alla vet det och försäkra er om att alla tagit det
på allvar.
Om någon verkar olämplig som eldvakt, så
sätt denne som ansvarig för att hämta vatten eller
något sånt istället, så att det inte blir
mindre jobb att vara okunnig. Utbilda dom som vill och svara
på frågor, så får ni fler som kan dela
på jobbet.
Tänk på att även vedhuggning kräver i alla
fall en liten genomgång, så att folk vet hur dom ska
stå, vad dom ska ha för underlag etc. Vet ingen av er
hur man ska göra för att göra det säkert,
så skippa hellre elden helt.
Vatten och eldvakt är inte förhandlingsbart.
Tänk på att om ni startar en eld måste
någon vara kvar (och vaken) i lägret hela tiden tills
elden är ordentligt släckt igen. Det är
alltså onödigt att starta en eld bara för sakens
skull. Spara det tills det är dags att laga mat, eller tills
ni vet säkert att ni kommer vara i lägret ett tag. Om
något plötsligt händer och ni måste
lämna lägret, så släck den noga med vatten.
Lämna gärna någon kvar som kan hålla ett
öga på eldstaden ett par minuter och kontrollera att
allt verkligen har slocknat. Särskilt om elden brunnit
länge och både stenarna och marken är varma och
det finns mycket aska, kan glöd bli kvar djupt ner och ligga
och pyra i timmar.
När vattnet slutat dunsta till ånga, ta en pinne och
rör runt i askan och kolla så det inte finns glöd
längre ner.
Ibland går det åt en hel del vatten till att
släcka, så det är ett starkt skäl att ha mer
än en hink till hands.
Blir det vatten över och ni måste gå och
hämta mer i alla fall? Häll det sista på marken
runt eldstaden. Att återfukta marken hjälper till att
minska risken för rotbränder.
Med undantag för tält och hus byggda speciellt för
det, med riktig kamin, är det oftast ingen bra idé att
ha eld inne i bostäder. Dels för brandrisken,
såklart, men också med tanke på risken för
kolmonoxidförgiftning.
Ett säkrare sätt att ta med lite av värmen
från eldstaden in i bostaden är att redan tidigare
på kvällen lägga in några stenar i elden.
När elden väl brunnit ner kan man lyfta ut stenarna (med
tång, eller kraftiga handskar) innan man släcker det
sista. Stenarna kan man lägga i ett fyrfat, eldkorg eller
någon annan eldfast behållare och ställa in i
tältet eller huset. Stenarna avger värme under
rättså lång tid utan att utgöra någon
större brandfara (om inget lättantändligt hamnar
direkt emot) och utan att förbruka något syre.
För att återgå till det här med eldstad.
En vanlig öppen eldstad strålar värme åt
alla håll. Om man bara är några få i
gruppen innebär det att det går mycket värme
förlorad.
Då är det läge att överväga att bygga en
reflektor till eldstaden. En reflektor är helt enkelt en
skärm man sätter upp på ena sidan om elden
så att värme och ljus reflekteras dit man vill ha det.
Reflektorn sätter man förslagsvis upp så att
värmen och ljuset reflekteras åt det håll
där folk sitter och rör sig mest. Om man vill kan man
använda den för att delvis skärma av ljuset
från eldstaden, så det inte syns lika tydligt
från närmsta väg, till exempel. Bra knep när
man inte vill ha besök.
En reflektor som placeras nära elden reflekterar mycket
värme (och behöver därmed också tåla
mycket värme) och effekten minskar med avståndet mellan
eld och reflektor. En reflektor som står längre
ifrån behöver vara större för att vara
effektiv. Man kan placera en stor reflektor så att man kan
sitta mellan den och elden och på så vis få lite
värme i ryggen om man vill. Knepen är många.
En reflektor är dessutom utmärkt att torka kläder
på.