Introduktion till läderhantverk

Oavsett om man vill bygga vändsydda medeltidsskor, fantasyrustningar eller jobba med läderplastik så behöver man veta hur lädret beter sig och vad man behöver för verktyg. Så jag tänkte jag drar ihop en liten kortfattad introduktion för att slippa upprepa mig när jag gör med specifika tillverkningsbeskrivningar sedan.

Garvningsmetoder

Det första man måste ta beslut om är vilken garvningsmetod man vill det ska vara på lädret man behöver till sitt projekt. Det finns massor, men dom som är mest relevanta för oss här är kromgarvat och vegetabiliskt garvat.
Kromgarvning är en modern metod som gör lädret "dött". Det formar sig inte längre som läder normalt gör och det gör många av dom traditionella läderbearbetningsmetoderna ineffektiva. Man kan inte färga in det med narvsvärta, inte härda det etc. Inga lädergarvningsmetoder är speciellt miljövänliga, men kromgarvningen är helt klart värst. Därför är det faktiskt förbjudet att kromgarva på många håll i Europa. Det får till följd att mycket av kromgarvningen görs i låglöneländer med taskiga arbetsförhållanden till följd och så vidare. Det är därför det oftast är billigare. Jag skulle kunna fortsätta hela dan, men jag tror ni fattar poängen. Ännu en sak  till det kromgarvade lädrets nackdel är att det är allergiframkallande.
Dom flesta moderna läderkläder, läderklädslar till möbler och en majoritet av alla läderskor är kromgarvade. Så även om att secondhandfynda gamla läderrockar att ta skinn ifrån kan verka som ett ekonomiskt alternativ så skulle jag personligen inte rekommendera det. Dom flesta som hållit på ett tag ser skillnad på kromgarvat och vegetabilgarvat läder när dom ser det, så dina färdiga prylar kanske ser lajviga ut i dina ögon, men andra håller inte nödvändigtvis med.
Om du ändå vill använda kromgarvat så bär det aldrig direkt mot huden och kom ihåg att alla tillverkningsmetoder som går ut på att blöta lädret och bearbeta det vått går bort.
Vegetabiliskt garvat läder är garvat med garvsyror från till exempel ekbark, eller andra liknande källor. Det är en väldigt gammal garvningsmetod och ger ett läder som är lämpligt till allt från kläder, via väskor och skor, till hårda saker som svärdsskidor och rustningar. Det vegetabiliskt garvade lädret är dyrare än det kromgarvade, men i gengäld kan du med vegetabiliskt garvade lädret gör grejer som är bra på riktigt.
Rårand är också vegetabiliskt garvat, men är inte genomgarvat, utan en kärna i lädrets mitt har lämnats rå. Det ger ett styvt tufft läder som lämpar sig bra till skosulor till lite kraftigare dojor och till rustningar och läderplastik. Rårand är hårt att skära och det kan krympa lite mer än genomgarvat läder gör när det vart blött och torkas,  så det är lite svårare att jobba med, sådär över lag. Det är alltså inget jättebra val till dom första projekten man gör, men när man kommit in i det lite kan det vara rätt läder för vissa projekt.

Olika djur

Det går att få tag på läder från alla möjliga olika djur. Olika djur ger läder med olika egenskaper. Allt det här gäller för vegetabilisk garvat läder.
Nöt ger stadigt läder som inte är så benäget att töja sig. Det går att få tag på allt från den tunnaste kalv till den tuffaste oxnacke. Nöt används mycket till skor, remmar och rustningar, men är ganska allround och går bra att ha till kläder och väskor också.
Get är elastiskt och smidigt. Det är oftast ganska billigt och används ofta till kläder och mjuka väskor. Det finns vikingatida skor i get bevarade, men jag skulle inte rekommendera get till skor, eftersom det töjer ut sig rätt lätt.
Ren är också ett smidigt läder. Det är lite stadigare än get, men inte riktigt så stumt som nöt.

Olika delar av huden

Olika delar av huden har olika egenskaper. Lädret närmast ryggraden är normalt stummast och stadigast, medan buk och ljumskar är slappare och lätt tappar formen och nacken tenderar att var tjockare och väldigt seg. När man säljer delar av hudar delar man dom normalt med det i åtanke och priserna skiljer också.

1. Hel sida. Här får man läder med lite olika egenskaper. En hel sida är oftast ett bra köp om man har ett lite större läderrustningsprojekt framför sig, eller om man kommer vilja bygga lite av varje. Lädret närmast ryggraden är bra till skosulor och remmar som ska tåla höga laster.
2. Buk/Splint det här är det lite sämre lädret på huden. Det är oftast billigare och är ett bra köp till sånt där lädret inte kommer utsättas för draglast. Eller till sånt där det inte gör så mycket om lädret töjer sig eller drar sig.
3. Nacke. Här är lädret hårt och stumt. Bra till skosulor och rustningar.



Köpa läder

Läder säljs normalt i kvadratfot. Det kan vara lite förvirrande i början, men det är mest en vanesak.
Priset brukar anges per kvadratfot och i produktbeskrivningen för lädret man tittar på så står det hur många kvadratfot bitarna är på. Man anger helt enkelt önskat antal kvadratfot inom ramarna för vad som finns tillgängligt.
Det kan vara lite frustrerande när man precis vill komma igång med läderhantverk att behöva köpa stora bitar när man kanske egentligen bara behöver en liten bit, men läder är dyrt och återförsäljarna kan inte kapa upp småbitar till folk utan att det genererar en massa spill och det förlorar dom på. Vissa företag säljer mindre bitar, men då har man oftast ingen kontroll på vilken del av huden lädret kommer ifrån. Ska man bara göra knivslidor eller något annat som inte utsätts för så mycket så funkar det, men det är såklart mycket dyrare per kvadratfot.

Om ekonomin inte går ihop, så överväg att gå ihop med kompisar med liknande behov.

Färger

Vegetabilgarvat läder säljs normalt naturfärgat. Det finns undantag, men det är det vanligaste och för oss lajvpysslare normalt också det bästa köpet. Vegetabiliskt garvat läder är nämligen väldigt lätt att färga in själv med narvsvärta (som trots namnet finns i alla möjliga färger) och man kan därför göra saker i många olika färger från en och samma hud. Narvsvärtan påförs innan andra eventuella efterbehandlingar och ytbehandlingar ska på.
När man precis får hem en ny naturfärgad hud är den rätt ljus, oftast nästan lite rosa i färgen. Den mörknar med tiden till en varm gyllenbrun.
Olika former av efterbehandlingar som olja och vax får också huden att mörkna, så man kan inte räkna med att hålla ett läderföremål till exempel klarrött över tid.
Vill man ha lysande färger som håller sig intensiva är det bättre att måla på lädret än att färga det.
Vegetabiliskt garvat läder kan svärtas med hjälp av järn. Järn oxiderar av garvsyrorna och lämnar grå, eller svarta märken efter sig. Det kan utnyttjas om man vill svärta lädret på ett enkelt, billigt och historiskt vis, men kan vara förtretligt om man råkat lägga ifrån sig sina stålverktyg på fuktigt läder. Fläckar av det här slaget är permanenta.

Härda

Vegetabiliskt garvat läder går att härda. Jag är osäker på detaljerna exakt om du det går till, sådär på riktigt, men det har något att göra med limämnen och tvärbindning och grejer, samma koncept som när man kokar lim av råhud eller andra djurdelar. Kontentan av det hela är att vid runt fyrtio grader så börjar det hända grejer i lädret som gör att när det svalnat igen blir det hårt. Det här går inte att göra ogjort, så man ska aldrig utsätta läder för värme om man vill hålla det smidigt. (Det är därför man aldrig ska torka sina skor vid elden.)
I gengäld betyder det att om man vill göra hårda läderrustningar eller andra saker, så går det alldeles utmärkt.
Vattenhärdning går till som så att man hettar upp vatten och blöter lädret i det. Man formar sedan lädret som man vill ha det och låter det torka. Man kan förstärka effekten genom att torka lädret med värme, som till exempel med en hårtork eller i ett torkskåp.
Vaxhärdning går till som så att man smälter in bivax i lädret.
Vattenhärdningen blir lite seg och går oftast att rädda om den skulle mjukna eller tappa formen vid användning. Den är inte särskilt benägen att spricka och den är svår att skära i. Så den är lämplig till läderrustningsgrejer man vill få till att vara någorlunda funktionella. Det kan vara en bra idé att ytbehandla det hela med vax när man är klar, dock, eftersom vattenhärdningen i sig inte hindrar lädret från att suga upp fukt.
Vaxhärdningen å andra sidan blir hårdare och kan göra lädret lite sprött och benäget att spricka om det utsätts för slag eller skarpa saker. Det går ganska lätt att skära i och är bara lämpligt till rustning för syns skull. Men vaxet håller emot fukt utifrån, så man får ytbehandlingen gratis. Vaxhärdning är jättebra till svärdsskidor, knivslidor och såna saker man vill ska hålla sin form bra över tid.
Generellt sett skulle jag rekommendera att aldrig härda läder hårdare än du faktiskt behöver, efter som alla typer av härdning gör lädret sprödare i någon mån. Det är lätt att tro att en läderrustning bli "bättre" ju hårdare och tjockare den är, men det är inte riktigt så det fungerar. Tänk på en äggkartong, den är hård nog att skydda äggen från lättare sötar och gör jobbet som den är designad för, men får den en lite hårdare smäll så spricker kartongen. Samma princip med lädret. Hårdare betyder också skörare mot vissa typer av våld.

Verktyg

Vad man behöver för verktyg variera såklart med vad man ska göra, men generellt behöver man något att skära lädret med, något att göra hålen för sömmar, nitar, laskremmar eller vad man nu tänker använda och om man vill vara lite tjusig av sig, något att snygga till kanterna med.

Knivar finns det många varianter av. Det viktigaste är att bladet är tunt och att eggen är vass. Jag brukar använda brytbladsknivar och helt enkelt bryta fram en ny egg ofta, men man kan också använda lite proffsigare skomakarknivar och sånt och skärpa dom efter hand istället. Bägge sätten funkar och handlar mest om hur stora investeringar man vill göra och vilka behov och prioriteringar man har. Oavsett är det jätteviktigt att hålla eggen vass. En slö egg kräver mer kraft att få igenom och ju slöare den är desto större är risken att slinta, skära sig , få ojämnt resultat, skära sönder underlaget etc.
Sylar finns också i många varianter. Till lädersömnad är det normalt runda nålsylar som är dom bästa. Smala skärsylar kan visserligen vara lättare att få igenom om lädret är segt, men en skärande syl ger också brottsanvisningar där lädret kan vilja börja spricka om det utsätts för last.
Nålsylar finns ibland att få tag på med böjd spets. Det kan underlätta när man sylar hål för köttstygn och tunnelsöm, som används bland annat när man syr skor. Är din budget tight kan du köpa ett sylhandtag med utbytbara skär och sen köpa till dom skär du tror dig behöva lösa och byta skär i handtaget efter behov.
Gaffelmejslar är ett verktyg man använder för att hugga flera sömhål samtidigt. Det ger jämnt avstånd med väldigt lite ansträngning, men man måste köpa en ny mejsel för varje nytt hålavstånd man behöver. Det är effektivt om man ska göra massor av likadana sömmar, men inte direkt ett verktyg man behöver skaffa när man bara börjar experimentera lite. Dessutom ger gaffelmejslarna också brottsanvisningar och kan bara gör hål rakt igenom lädret. Många gaffelmejslar har snedställda skär för att inte försvaga så mycket längs med sömmen.
Sporrar
används för att göra markeringar för sömhål eller hål för laskremmar.
Håltänger ger runda, stansade hål. Dom är enkla att använda, men kräver att man har lite kraft i nyporna. Dessutom kan man bara använda dom nära kanten på lädret, så det är ett väldigt begränsat verktyg. Jag skulle inte rekommendera en håltång annat än möjligen till såna där enkla snabba småjobb, som när du behöver göra ett extrahål i ett bälte lite kvickt. Eller när man måste jobba tyst, för att grannarna sover.
Huggpipor ger också runda, stansade hål. Dom är lämpliga att använda när man gör hål för nitar eller snörningar. Till skillnad från håltänger går huggpiporna ofta att skärpa när dom börjar bli slöa och man kan göra hål var som helst på ett stycke, inte bara nära kanten. Huggpiporna kräver att du har något att hugga mot och en hammare att banka med, men i gengäld kan dom hugga igenom massor av lager på en gång och det krävs ingen direkt styrka. Jag tycker det är lättare att sikta med dom också, men det kan vara en vanesak.
Sadelmakarnålar har en rundad spets och används tillsammans med nålsylar. Den rundade spetsen gör det lättare att hitta rätt igenom hål sylade genom flera lager och den skadar inte tråden vid sadelmakarsöm. Nålarna är oftast starka nog att kunna dras effektivt med flacktång när det behövs. Det här är en bra allroundtyp av nål till lädersömnad. Särskilt om du kommer jobba mycket med tjockare, hårdare läder.
Lädernålar med skärande spets används på ställen där man av en eller annan anledning inte kan eller vill göra hålet med syl, utan behöver sticka igenom nålen direkt. Det kan låta som att det sparar jobb, men faktum är att det normalt går långsammare och ger ett sämre resultat. Den skärande spetsen bör inte användas vid sömmar där man ska sticka flera gånger genom samma hål, eftersom skären på spetsen kan skada tråden och försvaga den. Dessutom ger skären på nålen, precis som skärsylen och gaffelmejseln, brottsanvisningar i lädret som kan försvaga det hela på sikt. Den skärande spetsen är dessutom lätt att skära sig på när man jobbar med den och det är lätt att skada skären om man behöver använda tång för att dra nålen. Det finns tillfällen när en nål med skärande spets är rätt verktyg för jobbet, men den bör inte användas som standardnål och det är förmodligen inget du behöver ha hemma när du först börjar experimentera med läder.
Flacktång är bra att ha till hands för att dra igenom nålar som fastnat halvvägs. Om din nål konsekvent fastnar när du kommer till ögat har du förmodligen en för smal nål för tråden du använder, men även med rätt nål och tråd händer det att man kör fast. Man tvingar ju normalt upp hålen med sylen först och skickar sedan igenom nålarna och man vill att hålen ska dra ihop sig igen efteråt och göra sömmen tät, men ibland drar hålet ihop sig lite snabbare än man har tänkt sig och då kommer tången väl till pass. Ska du köpa en ny flacktång till det här så köp inte den allra billigaste, det finns oftast riktigt bra tänger bara ett litet snäpp upp i prisklass som ger en mycket bättre tång för bara lite mera pengar. Om det är ett "grepp" på käftarnas inneryta så brukar tvärrandigt vara bäst till att dra nålar med. Diagonalrutiga och diagonalrandiga mönster ger sämre grepp mot nålen.
Fingerborg/syring etc. kan vara bra att ha någon till hands, även om det inte direkt är avgörande. Det finns tillfällen när man behöver något hårt att putta på med och då kan fingerborgen vara rätt verktyg för jobbet. Det är aldrig fel att ha en bra fingerborg hemma, så har du möjlighet tycker jag att du ska gå till närmsta sybehörsaffär och prova ut en som passar dig, dom är inte dyra och håller i årtionden, till och med vid hård användning. Eller skjut på det tills behovet infinner sig, vilket som passar dig bäst. Köp en i metall, inte i plast. Dom i plast är toppen till lättare grejer, som när man vill spara på fingrarna vid linnebroderi och sånt, men till lädersömnad är det större laster inblandade.
Kanthyvel är ett fiffigt verktyg om man vill jämna till kanterna snabbt och smidigt. Man kan antingen lämna kanten hyvlad, eller använda hyveln som första steg mot en mer omfattande kantpolering. Dom finns med både raka och rundade skär och i flera storlekar. En vanlig kniv kan göra samma jobb som kanthyveln, men långsammare och det kräver att du är säker med kniven om du ska få ett jämnt resultat. Kantyhyveln är inget du på något sätt behöver för att komma igång, men det är ett trevligt verktyg den dag man vill börja leka med olika kantbehandlingar.
Skärflingskniv är en sorts specialkniv som är till för att hyvla ner lädertjokleken med. Man använder den oftast för att till exempel hyvla ner tjockleken närmast en kant som ska sys, för att slippa sy genom tjockt läder och för att göra kanten smidigare och mer benägen att forma sig som man vill, till exempel vid sulan på vändsydda skor. Du kan skärfla läder med vanliga knivar också, men skärflingskniven gör det lite lättare och smidigare. Så det här är också ett sånt där verktyg du knappast måste ha för att komma igång, men som kan vara trevligt att känna till den dag behovet infinner sig.
Falsben är ett ben-, trä- eller plastverktyg som man använder till lite av varje. Till exempel för att lägga läderkanter till rätta efter att man våtformat något eller efter att man vrängt en sko rätt. Det kan också användas vid kantpolering och för att jämna till narven vid sömmar sydda med köttstygn. Det är ett väldigt mångsidigt verktyg.
Remskärare är ett annat specialverktyg. Det skär långa smala remmar, normalt jobbar det i en spiral, så att du kan få väldigt långa remmar utan skarvar på ett ganska snabbt och smidigt sätt. Baksidan är att det lämnar rätt mycket spill och remmarna har en tendens att snurra sig. Du kan skära likadana remmar med vanlig kniv, men det tar längre tid och är svårare att få jämnt. Så, återigen, ett verktyg du knappast behöver för att komma igång, men det kan vara värt att överväga den dag nu märker att du lägger mer tid än du skulle vilja på att skära dina egna remmar.
Råhudsklubba eller gummiklubba, plastklubba eller annan lämplig hammare som inte är allt för knallhård och framförallt inte är av stål. Man använder ibland klubbor för att tvinga sömmar att lägga sig som man vill och ibland hamrar man läder för att göra det kompakt och hårt. Det här är inte heller något verktyg du behöver sådär med en gång. Du kommer märka om du behöver det. Framförallt används det när man syr skor på läst.
Sömförsänkare är ännu ett specialverktyg som inte är absolut nödvändigt, men som ibland är rätt verktyg för jobbet. Man kan försänka en söm med vanlig kniv, men det lämnar alltid lädret med en brottsanvisning i sömmen. I så tjockt läder som man brukar använda försänkta sömmar i så är det oftast inget problem, men med försänkaren går det fortare, blir jämnare och spåret blir en mjukt rundad kanal som man hyvlar fram istället för en skarp skåra eller V-form som det blir med kniven. Dessutom brukar man kunna ställa in sömförsänkaren att följa kanten, så man får ett jämnt avstånd från kanten snabbt och enkelt i samma moment. Sömförsänkaren kan dessutom användas för att markera, och göra, kantedekor.
Punsar/stämplar och andra mönsterverktyg behöver du bara om du vill göra just sånt. Punsar och stämplar är oftast ganska dyra i inköp, så det är onödigt att investera i det innan man vet vad man behöver. Vill man bara testa lite kan man experimentera med olika verktyg man råkar ha hemma, såsom skruvmejslar, spikar, körnare, skruvförsänkare etc. Vad som helst som är hårt nog och har en intressant form i spetsen.
Sandpapper kan man använda för att jämna till kanter och för att runda av kanter om man inte gillar den skarpa, skurna looken. Grovleken får man experimentera lite med, men generellt sett så avverkar grövre papper mer, men ger ett luddigare resultat medan finare avverkar mindre och ger en slätare yta. Välj våtslippapper eftersom du kan vilja jobba med det när lädret är fuktigt och vanliga slippapper kan färga av sig eller lösas upp av fukten.