Fortsättningskurs i Urukgîjab!


Den här kursen riktar sig till dig som läst grundkursen och känner att du kan behöva lite mer att jobba med. Jag kommer i första hand rikta in mig på ordförståelse och meningsbyggnad och jag har även tagit med en och annan övning som du kan göra själv eller med någon kompis.
Jag rekommenderar att du tittar på grundkursen och ser till att du har grepp om den innan du går vidare. Det blir alldeles för mycket för de flesta normalbegåvade människor att lära sig allt på en gång. Risken att missa viktiga bitar och få “hål” i språket är för stor. Räcker inte tiden är det bättre att du verkligen kan grundkursen ordentligt än att du kan fortsättningskursen halvdant!


Del ett:

Något man ofta vill uttrycka är olika sakers förhållande till varandra. Det kan handla om saker som att tala om att “du är min slav” eller tala om att “hans vapen är stora” eller tala om att “de är alver”. Ordet “är” heter ju som känt “ti” på svartiska. Det tillsammans med hur du uttrycker ägande (Del åtta i grundkursen) är vad du framför allt behöver kunna för att hantera den här sortens meningar.
Följande svartiska meningar bör du kunna översätta till svenska med hjälp av vad du redan lärt dig. Några ord är dock helt nya fins översatta i parenteser och listade längst ner:
Gurb snaga ti ash mik kapul.
Zakapuli ti snag, tûg (men) tak ti zark (bra) rujatâri.
Alag (det) ti ash burz shulg.

tûg:      men
zark:    bra (kan även betyda “varm“)
alag:    det


Övningar:
Detta är en muntlig övning. Har du ingen kompis att öva med så kan en bandspelare vara till stor hjälp för att öva upp uttal och ordförståelse.
Berätta följande:
Att dina två stridstroll är stora.
Att du är en schaman, krigare eller något annat lämpligt.
Att skogen är mörk.
Att det är fiender i den mörka skogen.
Att det är fyra alver, två människor och en dvärg i hyddan.
Att det är fyra alver, två människor och en dvärg i en hydda i den mörka skogen.

Vid det här laget har du säkert massor av egna tankar om vad du kan tänkas behöva för ord. Leta gärna upp vad du tror dig behöva. Prata mycket med övriga gruppdeltagare. Dela med dig av de ord du tror att folk kommer behöva! Du har ingen nytta av ord som ingen annan kan.


Del två:

Den store orchledaren Laug bråkar med en mindre klans ledare...
Översätt följande:
1: Gurb um ti Laug! Agh gurb rak durbat zashulg!
2: Nar! Latob rak ti snagbag! Agh lat ti ash pagurz bugdbag!
1: Gur ti zashum Laugrakob durub!
2: Zalaugrakob uruki ti bûbi!

Övningar:

Hitta på en fortsättning, eller skriv en egen dialog.
Öva på att säga hela meningar och inte bara enstaka ord. Det är viktigt att snabbt kunna få fram vad man vill ha sagt. Speciellt vid förhandlingar och diskussioner både inom gruppen och när du möter andra svartblod. Det bidrar till både er egen och deras upplevelse. Att hela tiden slänga in förolämpningar och öknamn bidrar också till att få det hela att låta aggressivare och mer “svartiskt”.


Del tre:

För att stanna vid ämnet förolämpningar...
Det är viktigt att ha en känsla för när man bör använda förolämpningar och när det är klokast att vara tyst. Att vara trevlig eller artig är inget du någonsin kommer få någon större anledning till på svartiska.
När man förolämpar någon få man var bredd på att få något tillbaka. Förolämpar du någon jämställd får du troligtvis bara förolämpningar tillbaka. Förolämpar du någon som står över dig får du räkna med grövre förolämpningar eller straff tillbaka. Detta för att din ledare naturligtvis måste “markera” vad han går med på och vad han inte tolererar. Förolämpar du någon lägre ställd och de ger igen med samma mynt så kan du ju alltid ge dem en spark i ändan eller en extra tung syssla (hugga ved, hämta vatten?)
Svartblod tar inte lika hårt på förolämpningar, öknamn och skällsord som vi människor gör. För det mesta passerar de obemärkta och är bara en del av språket. I många fall är förolämpningarna bara en sorts klumpiga skämt.
Ta det aldrig personligt när någon förolämpar din roll på ett lajv! Det är rollen de förolämpar, inte dig.


Del fyra:

Det kommer säkert hända att du vill ställa frågor. Olika frågeord tas inte upp i grundkursen, så här är en kortfattad del som berör ämnet.

Frågeord:
ur?:          vad?
mal?:        var?
zaur?:       vilken?
matab?:    vems?
gûz?:        hur?
ma?:         vad? (Det här är nog det vanligaste ordet på lajv, när man vill fråga något. Det används ibland som ett allmänt frågeord som kan användas om man är osäker, eller ersätta ord som inte har en egen svartsik översättning, som till exempel "vem?".)
mamak?:        hur många?/ hur mycket? ("mak" kan användas på egen hand som "många". Det kan ge lite mer nyans åt språket än att ständigt behöva säga shum och inte veta om det är stor eller många man menar.)

Ett frågeord som kräver lite egen uppmärksamhet är ordet ”varför?”. Det finns ingen översättning för det här ordet i någon av dom ordlistor jag haft tillgång till. Ordet behövs dock, behovet uppkommer ständigt under lajven och flera svartblodslajvare har därför snickrat egna lösningar och jag själv är inget undantag.
Jag föreslår ordet ”zaurtur?”. ”Zaur?” betyder som du ser ovan ”vilken?” medan ”tur” kan översättas till ”mening” ”betydelse” eller ”syfte”. Ordet ”zaurtur?” kan alltså lite grovt översättas till ”med vilket syfte?”. Ordet har använts och fungerat bra på lajv, men det är alltså ett hemmabygge och inte nödvändigtvis allmänt känt.

Översätt och hitta på ett svar på svartiska:
Mamak tarki ti zashulgishi?
Mal ti guri?
Zaur vosh?

Man kan också formulera vissa frågor utan att använda något frågeord. Men tänk på att det viktigt med tonfallet!
Ti lat ash kapul?
Vratul lati u zakamaz?
Ti alag dush?

Hitta på egna frågor. Både med och utan frågeord.
Besvara frågorna, eller jobba ihop med en kompis och svara på varandras frågor. Kom ihåg att ett kortfattat svar som kommer direkt och bekräftar att du förstod frågan är mycket bättre än ett svar som inte kommer snabbt och spontant, hur välformulerat det än är.


Del fem:

I verkligheten är vi ju oftast ganska snälla och trevliga när vi ska be någon göra något åt oss. Vi använder gärna uttryck som “kan du vara snäll att...” och vi säger alltid “tack” om någon gör oss till viljes. Även om dom inte gör det säger vi ibland till och med “tack, i alla fall” trots att vi inte fått som vi ville.
Såna fina formuleringar förekommer inte bland svartfolk. “Gör som jag säger, om du vill slippa stryk” är sannolikare. Det är ungefär så det fungerar. Man ber inte om något, man kräver det. Det gäller om man ska skicka någon efter vatten, om man delar ut order i strid eller om man ska sätta ut vakter runt lägret.
Oftast och enklast uttrycks såna saker med korta befallningar. “Vakta” “anfall” “laga mat” etc.
Såna enkla små ord tillsammans med att peka på saker kan man klara sig långt på.
Pröva dig fram.

Övning:
Tänk dig in i olika situationer som kan tänkas uppkomma och fundera lite på hur du skulle kunna uttrycka dig för att till exempel få din vilja fram, eller för att helt enkelt bidra till stämningen. Vi människor konstaterar ju ofta självklara saker, helt utan anledning (som när någon säger "vad kallt det blev" eller "oj, det regnar" fast det ju är uppenbara saker som vem som helst redan märkt) om just din roll har för vana att göra det eller ej är ju upp till dig, men det är ett väldigt bra sätt att öva på vardagliga meningar utan att behöva känna någon press. Blir det fel så gör det ju egentligen inget. På så sätt kan man hålla sig "uppvärmd" och det blir mycket lättare att uttrycka sig när det väl gäller. Det är ju inte alltid man kan förbereda sig på vad man ska säga, utan ibland måst man agera snabbt och spontant.

Del sex:

Att kunna svara snabbt på tilltal gör mycket för hur folk uppfattar sina språkkunskaper. Kan du inte få fram dom snabbt nog kvittar det ju om du kan tvåtusen ord. Att grammatiken sitter någorlunda är också viktigt om språket ska flyta snyggt. (Från och med nu är det dödsstraff på att slarva med grammatiken. Du har kommit en bra bit sedan grundkursen och vet bättre än att slarva.) Vissa "standardsvar" kan man plugga in i förväg, men man måste alltid vara beredd på att man kan få konstiga frågor. Även om du direkt förstår vad den som frågar säger, så blir ju den kunskapen inte till någon nytta om du saknar förmågan att agera därefter.

Övning:
Lär dig pressentera dig (vad du heter och kanske vilken klan du tillhör eller om du har något särskilt yrke.)
Hitta på ett bra stridsrop. Var kreativ!
Fundera ut hur du skulle svara på olika frågor. Försök att hitta på lite osannolika frågor och svar. Även om du troligtvis aldrig kommer att få höra dom på ett lajv, så är det bra att öva på lite olika fraser. Annars är det lätt att man fastnar i samma gamla vardagsfraser och det blir svårare att improvisera när man väl får en fråga man inte väntat sig.
Underskatta inte nyttan av att ha en kompis att öva med. Har du möjlighet, så öva mycket med övriga gruppmedlemmar. Det stärker ditt självförtroende, hjälper dig med uttal och ordförståelse och är ett bra sätt att hitta saker du missat och behöver öva mer på.
Har du svårt att träffa dina kompisar personligen, så kan ni ju alltid öva lite via MSN eller liknande. Även om man då inte får med uttalet så är det ett bra sätt att jobba upp ordförståelsen och grammatiken.

Del sju:

En sak man ofta stöter på på lajv är en vilja att beskriva en plats, tala om varifrån man kommer, eller förklara var något fins.
"Jag har sett alver" (Gur augatul alabi) är ju lätt att slänga ur sig, men kan du inte svara på den oundvikliga följdfrågan; "Var ?" (Mal?) så får din käre durub inte mycket nytta av informationen.
Först och främst har vi ju vädersträcken:
Norr:          vor
Söder:        jug
Öster:        mor
Väster:       nar
Höger:        dath
Vänster:     varch

För att ange att något fins norrut, till exempel, lägger man till "-aut" på väderstrecket. Norrut= voraut, söderut= jugaut osv.

Det finns även en ändelse för att tala om att något finns på eller i närheten av något annat.
Nämligen -ûsh. Zavoshûsh betyder alltså ”på vägen” ”zathororûsh” betyder ” vid (eller på) altaret” etc.

Sen har vi ju det där med vad olika landmärken heter. Lite har du redan från grundkursen, men här kommer några ord som kan komma till användning och var värda att plugga lite extra på.
Berg:      mal
Sjö:        kamaz
Skog:      shulg
Mur:        kûthaus
Väg:        vosh


Övning:
Pröva dig fram tillsammans med en kompis och försök hitta på lite olika meningar.

Del åtta:

Nu ska vi titta lite på det här med hur man bor. Det finns faktiskt ganska många ord för olika specifika bostäder på svartiska. Några av dom viktigaste kan du redan, men här finns fler ifall du vill nyansera dig lite.

hydda:   kasol
tält:        kadâr
koja:       dâr
grotta:     shâpol
hus:        garola
borg:      kala
by:          fashat
stad:        goi
bondgård: kûflag
boplats    banám (används även för "läger" och andra tillfälliga boplatser)
(fängelse)cell: kolaus

Övning:
Din ledare ger dig följande order. Vad ska du/ska du inte göra?
*Alag ti ash shum garola zatarkfashatishi. Agh zagarolaishi ti ash dushurz korrak.
Thrakat zakorrak agh potat.
*Vrat naraut agh thraktat zatarkdurub. Tug nar kastnat zatarkjab. Tarkûk ti prakhatari agh krecheki!
*Nar ushkat zaologi!

Del åtta:

Lite mer gramatik nu. Vi ska prata om förflyttningar och överlämnande. På svartiska gör man skillnad mellan att förflytta sig från en plats till en annan samt att överlämna något till någon annan. Det är alltså själva ordet ”till” som funkar lite annorlunda.
Vi börjar med förflyttningar. Då används ordet ”u” på ungefär samma sätt som svenskans ”till”. Man kan alltså säga ”gur vrat u zabanám” eller ”zauruki pogatul u zaush”. Inga konstigheter där alltså.
Men det finns ett sätt till att uttrycka det. I första hand används det här när man ska överlämna något till någon annan, begär att någon ska överlämna något till (eller ”åt”) en själv eller motsvarande. Då lägger man ändelsen ”-ûr” på mottagaren. Till exempel ”thrakat zaparkronar gurûr” ”flîat zaariûr” och så vidare.
Man kan använda ändelsen –ûr för att beskriva förflyttning också. Man kan till exempel säga ”gur vrat zabanamûr.
Fiffigt, va? Den dåliga nyheten är att det finns några undantag för hur personbenämningar böjs på det här sättet.
gur= jag        gurûr= åt mig
lat= du        latûr= åt dig
ta= han        tar= åt honom
na= hon    nar= åt henne
guri= vi        gurûri= åt oss
lati= ni        latûri= åt er
tak= de        takûr= åt dem

Dialogövningar:
- Hämta den lögnaktige vätten!
- Var är han?
- Han är i grottan vid sjön.
- Vilken väg ska jag gå?
- Gå norrut.

-Mal vratub lati?
- Zafashatûr. Agh lat?
- Gur vrat u gurobi banam.

-Vänta! Jag såg något i skogen.
- Jag ser också något.
- Vilka är dom?
- Jag vet inte, men dom är många.

Del nio:

Ännu ett ord som kräver lite egen uppmärksamhet är svartiskan motsvarighet till svenskans ”som”. På svartiska så ersätts det ofta av ändelsen ”–ârz”. ”svag som en människa” blir alltså ”snag ash tarkârz”. ”Som” finns även som eget ord och heter då ”nârz”.

Det finns också en trevlig liten ändelse som gör beskrivande ord av substantiv. Nämligen ändelsen ”–urz”. Med det kan man säga saker som ”ushurz” (krigisk) ”arturz” (gyllene) eller ”blogurz” (blodig).