Tillverka dina egna lösdelar av latex.

Den här guiden visar hur du steg för steg tillverkar egna lösdelar, från skulptering till tillverkning av gjutform och slutligen själva gjutningen.
Du kan använda den här metoden oavsett om du ska tillverka en mask, en näsa, ett par horn eller ärr- och såreffekter. Det är bara fantasin och din skulpteringsskicklighet som sätter gränserna.

Beskrivningen riktar sig till folk som gör masker till lajv, men man kan självklart använda maskerna till maskerader, foto/film eller bara för att skrämma storasyrran med också. Jag använder billiga material och enkla metoder. Man kan göra jobbet hemma i sitt eget kök eller badrum utan särskild skyddsutrustning eller förkunskaper. Tar man hand om sin mask kan den återanvändas många gånger. Det är den här metoden jag använder för att göra mina egna masker och dom funkar bra och brukar få god kritik. Så resultat blir alltså gott och väl bra nog för lajvbruk.
Med det sagt så finns det i dag massor av andra, modernare och roliga (och ofta dyra och giftiga) material för masktillverkning på marknaden. Så även om den här beskrivningen är ett bra ställe att börja på, så om du känner att du begränsas av materialen och har pengarna att lägga; leta vidare.

I det här exemplet tillverkar vi en halvmask. Till det behöver du ett ansikte som bas för att bygga upp leroriginalet. Jag använder en gammal gipsavgjutning av mig själv. Den har varit med förr, men såna här saker kan återanvändas otaliga gånger.

Jag brukar göra mina masker i genomfärgad latex. Då riskerar man inte att tappa några detaljer från maskens yta genom att "måla" den med färgad latex efter gjutningen. Enda fördelen med att "måla" masken är att man då kan lägga skuggningar och highlights direkt på masken. Men jag tycker det brukar bli bättre om man sminkar på med en täckande färg först som täcker hud och mask och allt och först därefter lägger highlights med hjälp av ljusare smink på både mask och hud samtidigt. Det är lättare att få det att hänga samman på det sättet. Man kan ju ändå inte sminka huden så den får exakt samma färg och yta som en målad mask, så man måste ändå sminka över i alla fall delar av masken för att inte få en tydlig skarv.
Man kan såklart göra en helt ofärgad mask, men eftersom latex åldras snabbare av ljus och det är ett halvgenomskinligt material, så bromsas faktiskt åldrandet om man genomfärgar den.
Det finns även en skola som svär vid hudfärgade masker och hävdar att det är lättare att få en jämn färg på sminket på masken jämfört med den riktiga huden på det viset. Men det är bara sant om sminket man har inte täcker ordentligt. Har man ett bra smink med hög pigmenthalt så kvittar det. Dessutom kommer sminket garanterat att skavas på utsatta delar, som till exempel ute på näsan. Det syns mycket mindre om gummit bakom har på ett ungefär samma färg som sminket.

Läs igenom hela beskrivningen innan du börjar.

Du behöver:

Till originalet:

Till gjutformen:

Till själva masken:

Skyddsutrustning:

Första steget: Att skulptera upp ett original.

Till det här behöver du som sagt ett ansikte att bygga på. Utöver det behöver du modellera och eventuellt skulpteringsverktyg. Man kan använda nästan vad som helst som verktyg. En kniv att skära leran med är bra att ha. Något rundat verktyg, som huven på en tuschpenna eller skaftet på en pensel, är också bra att ha. Utöver det kan man använda ståltrådsöglor, strumpstickor i metall eller plast eller vad för något som helst, egentligen.

Börja bygga upp masken lite i taget. Börja med dom viktigaste områdena och försök att hela tiden behålla någon slags balans mot dom naturliga ansiktsformerna, särskilt mot dom delar som inte ska täckas av masken sedan.
Här gör jag en vättemask, så uppenbart är näsan viktig. Se upp så att näsan verkligen blir formad som en näsa. Det ska inte bara vara en lång triangulär klump, utan den behöver en form som ser mer ut som en riktig näsa, fast överdriven. Tänk på hur du formar den i nästippen, näsvingarna etc.
På vättar brukar jag bygga upp ögonbrynen rätt mycket. Det bidrar till att ge ansiktet ett trekantigt intryck och får hakan att se smalare och spetsigare ut. Precis som med näsan får man tänka sig för så att man verkligen skulpterar fram ett överdrivet ögonbrynsparti och inte bara trycker på en jämntjock lerkorv. Det kan vara en bra idé att hålla ögonbrynen in mot näsan ganska låga, då ger masken ett mindre neutralt och mycket mer ilsket eller irriterat intryck. Det tillsammans med ett stort flin med löständer i käften och man kan se riktigt stygg ut.
Sen brukar jag lägga på lite på kindbenen också. Det funkar också som motvikt till ansiktets nedre halva. Här kan man också styra maskens ansiktsuttryck genom att forma ögonhålen. Dessutom ger påbyggda kindben och ögonbryn ett intryck av att ögonen sitter djupare i sina hålor och så skuggas skarvarna runt ögonen en del och gör dom diskretare.
Se till att lämna gipset bart i ögonhålen och näsborrarna. Har du något hår över huvud taget på skallen, så kan det vara bra att hålla koll på hårfästet också. Gör du maskens panna för hög kan du få problem när du ska limma fast den.

Medan du skulpterar är det bra om du hela tiden kollar det du gjort ur olika vinklar. Har du en kavalett är det toppen att ha gipsansiktet på så att du lätt kan vrida det medan du jobbar. Men annars är det inte tyngre än att man kan vrida runt det på bordet rättså enkelt.
Täck över arbetet med en bit plastfolie om du tar en paus. Då slipper du att det fastnar damm i leran.

Fokusera på att få fram själva formen på masken och bry dig inte om ytan än så länge. Se till att du har lagom mycket lera på rätt ställen, helt enkelt.
Fortsätt att överdriva det som tål det och börja sen att släta ut leran så du får bort ojämnheter. Se till att leran ligger väldigt tunn längs maskens ytterkanter. När du är nöjd med formen kan du börja göra mindre detaljer som rynkor och veck. Man kan också lägga till defekter för att ge masken ett mer individuellt intryck. Kanske en vårta eller ett ärr. Vill man ha en grov, sträv yta kan man stöppla eller borsta med en hård pensel (jag använder en uttjänt moddlare) i leran. Porer kan man göra med huvudet på en knappnål (den typen med huvud i metall), med en tunn strumpsticka eller försiktigt med spetsen på en tandpetare. Om man använder en pensel eller borste på leran kan det bildas små noppor av leran man borstar upp från ytan, men om man talkar ytan först så bildas färre noppor och dom det blir går lätt att borsta bort.
Använd en mjuk pensel för att borsta ut talket jämnt över ytan.
Generellt kan man säga att ju fler olika verktyg man använder till ytan desto mer realistiskt blir det. Samtidigt kommer gipset inte att fånga hur små detaljer som helst och efter några gjutningar försvinner dom helt. Dessutom är dom flesta svartblodsmasker svarta och det gör att smådetaljer i ytan syns ännu mindre och sminket döljer ännu fler detaljer. Så överdriv inte med hur lång tid du låter det här steget ta.
Tänk också på att masken bara täcker halva ansiktet. Blir det stor skillnad mellan maskens yta och ytan på din hud kommer skarvarna att synas tydligare.

Masken på fotona tog ungefär en och en halv timme att skulptera fram formen på och sen ytterligare en timme för finliret och ytan.
Vill man göra någon mer speciell yta på sin mask, som fjäll, eller en läderliknande yta, kan man använda "stämplar" av latex. Du kan lätt tillverka stämplar själv genom att lägga ett par lager latex på ytan du vill kopiera, när latexen torkat drar du loss den och sen kan du använda latexbiten som stämpel och pressa in mönstret i leran.

Ta god tid på dig. Slarvar du nu och lämnar ett misstag kommer det misstaget att överföras till gjutformen och sedan kopieras för varje mask du gjuter. Det är det inte värt, så håll på tills du verkligen är nöjd.

Om du vill kan du avsluta med ett sista lager talk över hela ytan. Det hjälper till att dölja mindre defekter, som kvarglömda fingeravtryck och liknande. Dessutom funkar det som släppmedel när du ska avforma efter att gipset bränt.

Här följer skulpteringsprocessen i foton. Bildkvalitén är som den är. Halvkass kamera och helkass fotograf (jag) tillsammans med vit lera på vitt gips och med vitt talk är ingen perfekt kombination. Dessutom tog jag ju bilderna själv medan jag jobbade, med lerkladd och talk överallt... Ja ni begriper själva.
Klickar du på bilderna får du upp dom i större storlek i ett nytt fönster. Jag rekommenderar det särskilt för bilderna 10-12 där det är smådetaljer tillagda.

Skulptering (från vänster): 1. Gipsansiktet som jag använder. Det är kantstött och missfärgat och det sitter lerrester kvar från tidigare projekt, men det gör jobbet ändå. 2. Här har jag påbörjat näsan. Än så länge är den inte mycket mer än en kilformad lerklump, men notera att jag slätat ut kanterna så att övergången mot gipsansiktet blir jämn. Jag tycker det är lättare att skulptera i samklang med ansiktets ursprungsform på det här sättet. 3. Här kan du se hur jag börjat bygga upp formen ovanför ögonen. Fortfarande med väldigt enkla former.
  
4. Här har jag påbörjat uppbyggnaden av kindbenen. Dessutom har jag lagt på med längd på näsan och lagt på lite på näsvingarna. 5. här har jag lagt på lite mer på ögonbrynen, in mot näsan och jag har lagt lite mer jobb på näsans undersida. 6. Här ser du pannan rakt framifrån, som den såg ut så här långt.

7. Pannan igen, den här gången med ögonbrynen formade ytterligare lite. Kindbenen och formen på ögonhålet har också fått sig en omgång. 8. Här ser du "överhänget" som ögonbrynet bildar. 9. Efter ytterligare lite längd på näsan och annat finlir är skulpteringen klar så långt som att jag är nöjd med formen. Det är dags för yta och detaljer!


10. Här har jag börjat göra veck och linjer i huden lite smått. Till höger på bilden ser du både den mjuka penseln jag använder för att borsta på talk och den utslitna moddlaren jag pratade om uppe i texten. 11. Mer detaljer fixade. 12. Nu är leroriginalet klart att förberedas för gjutning. Jag har flyttat över det till en hård skiva, det underlättar bygget av gjutskål.

Andra steget: Att gjuta gipsformen.

När du är helt nöjd med ditt original så är det dags att förbereda det för avgjutning. Det du behöver för det här steget är mer modellera samt modellgips.
Du ska gjuta formen i modellgips, men om du bara börjar klafsa på gips på leran kommer mycket att rinna av. Därför måste du göra en gjutskål. Det gör du genom att bygga upp väggar av modellera. Hur höga väggar du vill göra är något av en smaksak.
Bygg skålen så att den börjar först någon centimeter utanför maskens kant. Var väldigt noga så att gjutskålen verkligen blir tät överallt, det krävs bara ett litet litet hål för att gipset ska rinna ut. Gör den inte heller för tunn, för då kan den kollapsa av gipsets vikt. Till en mask med kortare näsa och inte så mycket utstickande grejer kan man göra kanterna höga nog för att det ska nå över leroriginalets högsta punkt, men för en mask med vättenäsa funkar det dåligt. Istället använder man gips som är blandat i en tjock konsistens och föser upp det mot näsan manuellt medan det bränner.

Låt modelleran vila en liten stund när gjutskålen är klar. Dom flesta modelleror blir mjuka av värmen från händerna medan man jobbar med dom och gipset väger en del, så för lerväggarnas stabilitets skull är det bra om dom hinner svalna.
Under tiden kan du göra i ordning för själva gjutningen. Leta upp en skål att blanda gipset i och något att röra med. Täck bordet eller golvet (eller både ock, ifall gjutskålen skulle gå sönder kommer mycket gips rinna ut fort) med plast. Sönderklippta plastkassar eller sopsäckar funkar finfint. Sätt på dig oömma kläder eller ett rejält förkläde. Gips går visserligen oftast bort i tvätten, men det är onödigt att kladda ner sig för det.

Det är svårt att veta säkert hur mycket gips som kommer att gå åt, man får ögonmåtta så gott det går. Blanda gipset rätt tjockt, då är det mindre benäget att rinna över och det är lättare att täcka delar som är högre än skålen, som eventuella uppstickande vättenäsor och liknande.
Rör lugnt och stilla i gipset medan du blandar det, så minskar risken för bubblor. Du kan också skaka skålen försiktigt från sida till sida en stund efter du rört klart. Då vibrerar små bubblor loss och stiger upp till ytan och går sönder. Ta inte för lång tid på dig bara, gipset börjar bränna rätt fort.
Häll ner gipset i gjutskålen. Försök att sprida ut det så du får gips överallt på leroriginalet. Var försiktig så du inte kommer åt själva originalet och gör märken i det. Jag tycker det är enklast att använda fingrarna till det här, men man kan använda en mjuk pensel också.
När gjutskålen är full skakar du lätt på hela gipsansiktet med gjutskål och allt, på samma sätt som du gjorde med skålen. Då lossnar eventuella bubblor och stiger upp till ytan. Enda nackdelen med det här att att man tenderar att släta ut gipspartier man vill ska vara upphöjda (som när man vill vara säker på tillräcklig tjocklek vid nästippen, till exempel. Motverka det genom att kleta tillbaks gipset dit du vill ha det med fingrarna.
Jobba lugnt och metodiskt och var försiktig så att du inte skadar några av originalets detaljer.
Man kan armera formen med ett lager gipsbindor ytterst om man vill. Det är särskilt bra att göra om man har områden man är rädd har blivit lite för tunna. Klipp till dom i förväg och blöt och lägg på dom när modellgipset börjat tjockna ordentligt, men ännu inte bränt klart.

När du känner dig någorlunda säker på att alla bubblor är borta lämnar du gjutningen i fred ett tag. Hur fort gipset bränner varierar med gipssort och med hur du blandat det, men du märker när det blivit hårt. Du kan lugnt känna på ytan, det gör inget om den blir ojämn, det här är ju gjutformens utsida.
När gipset är halvhårt är det en bra idé att rista in en märkning på gjutformens utsida där du skriver vad formen är till för något. Det känns kanske överflödigt om du gör din första och hittills enda form, men tro mig, innan du vet ordet av kan du ha en hel trave och det är inte alltid lätt att se vilken som är vilken. Särskilt inte om man har gjort flera snarlika modeller.

När gipset bränt klart och är hårt så är det dags att avforma.
Börja med att lossa gjutskålens sidor. Om det inte blir för mycket gipsskräp i leran kan den normalt återanvändas nästa gång, så förvara den i en glasslåda eller liknande så länge.
När gipsformen är frigjord från gjutskålen är det dags att lossa den från leroriginalet och gipsansiktet. Börja dra, bända med fingrarna, blänga på och svära åt gipsformen tills den lossnar. Ibland kan den sitta rätt hårt, men slit inte okontrollerat utan låt det ta sin tid. Var lugn, men bestämd, så släpper det förr eller senare. Det handlar oftast mer om att kapillärkraften håller gjutformen kvar än att något har fastnat på riktigt. Så när det väl börjar släppa så släpper det oftast ganska lätt sen.
Jag kan utan att ljuga säga att i stort sett varenda form jag tillverkat först verkat sitta fast som berget, men inte en enda gång har jag inte fått loss den till slut. Så även om det känns hopplöst, bara fortsätt.
Ibland sitter all lera snällt kvar på gipsansiktet, men oftast fastnar delar i gipsformen. Dom kan vara lite svåra att få ut, särskilt i långa smala utrymmen, men blir det lite kvar är det inte hela världen. Lerresterna torkar ut och lossnar vid första gjutningen sen. Pilla ut så mycket du kan, bara och var rädd om ytan inuti din gjutform så du inte repar den.
Räkna med att den absolut första gjutningen i ny form inte kommer bli helt perfekt, på grund av det här. Ibland blir det bra ändå och det är ju toppen, men räkna inte med det.

Låt gipsformen torka helt om du har ro till det. Det går att börja gjuta latexdelar direkt medan den fortfarande är fuktig, men dels kommer latexen torka långsammare och dels kan formen vara lite porösare innan den torkat och slits på så sätt snabbare.

Gjutning av gipsformen: 13. Så här ser det ut när gjutskålen är uppbyggd. 14. Medan gipset tjocknar föser jag upp det från sidorna mot vättenäsan, för att undvika att gjutformen blir för tunn där. 15. Nu är gipset på plats och har tjocknat. Man lämnar det i fred så här tills det bränt klart helt.

Avformning: 16. Gipset har brännt klart och svalnat. Det är hårt att ta på. 17. Jag har tagit bort gjutskålen. 18. Efter en stunds bändande har  gipsformen sakta börjat släppa från gipsansiktet. När man väl kommit såhär långt går resten oftast ganska lätt.
 
19. Gipsformen är lossad från gipsansiktet. Som du ser följde näsan med gjutformen. 20. Det mesta av leran är bortpillad. Bara lite ute i nästippen återstår. 21. Gipsformen är fri från lera och redo att användas.
  

Tredje steget: Att gjuta själva masken.

För att gjuta en mask i din form behöver du latex, något att färga in latexen med, tunna vinylhandskar och en återförslutningsbar burk (urdiskade creme fraiche-burkar och gräddfilsburkar är toppen) att blanda latexen i och slutligen något att blanda med, typ en glasspinne eller nåt.

Innan du börjar:
Ta på dig vinylhandskar. Latex är allergiframkallande, så du vill inte ha det direkt på huden i onödan. God ventilering är också en bra idé. Flytande latex innehåller ammoniak. Det är inga höga koncentrationer du får i dig medan du jobbar med latexen, så det är inte speciellt farligt. Men det luktar fortfarande illa. Precis när man öppnar en ny flaska latex kan ångorna vara rätt elaka så, vad du gör, håll inte flaskan precis under näsan när du öppnar den. Och som sagt, god ventilation är inte fel.
Ta på dig ett förkläde i plast eller gummi. Får du flytande latex på tyg kan det dels gå in i fibrerna och ge en permanent fläck och dels kan ammoniaken bleka tyger och påverka textilfibrerna. Latex går inte bort i tvätten, utan får du latex på kläderna så sitter det där sen.
Täck även bordet och golvet med skyddsplast.

Till att färga latexen kan du använda nästan vilken vattenburen färg som helst. Jag använder slöjddetaljers "hobbyfärg". Vanlig akrylfärg funkar också finfint. Man kan blanda med rent pigmentpulver också, men det brukar vara svårt att få det jämnt. Du behöver inte mycket färg. Latexen är ju vit från början, men klarnar när den torkar. Blandar du svart latex kommer den alltså vara grå medan den är flytande och mörkna när den torkar.
Vill du blanda två färger, till exempel brunt och svart för att få mörkbrun latex, så blanda färgerna först så du får rätt nyans. Det är nästan omöjligt att gissa vilken färg det får när det har torkat om man blandar i den ena färgen i latexen först och sen försöker blanda i lagom mycket av den andra färgen efteråt.
Häll upp latex i din burk och dutta i lite färg. Blanda lugnt och noga med glasspinnen. Det kan ta en stund för färgen att blanda ut sig helt i latexen. Rör inte för häftigt, då kan det bli bubblor.

Nu när skyddskläderna är på och latexen är blandad är det dags att sätta igång med själva gjutningen.
Häll en slatt latex i gjutformen. Luta formen och skvalpa runt med latexen så den rinner ut överallt. Tack vare att du har handskar kan du använda fingrarna att smeta ut det med. Du kommer att märka att latexen inte lägger sig särskilt tjockt utan det mesta rinner ner i dom djupaste delarna av formen.
När du fått latex överallt så häll tillbaka överflödet i din burk och sätt på locket. Om burken har genomskinligt lock kan det vara smart att ställa den mörkt tills det är dags för nästa lager. Latex reagerar på ljus.

Låt första lagret torka helt, hur långt tid det tar beror på hur torrt gipset är, luftfuktighet, temperatur, hur tjockt latexlagret är och så vidare. Men du ser tydligt att latexen mörknar när den torkar. (Undantaget är när man gjuter helt vitfärgad latex, då får man gå på känn.)
När första lagret är helt torrt upprepar du proceduren. Häll i lite latex, smeta ut ett tunt lager, häll av ev. överflöd och så vidare.
Var rädd om maskens kanter så att dom inte blir tjocka eller klumpiga. Det kan vara en bra idé att bara låta ett par få lager gå hela vägen ut i kanten och stanna någon centimeter in med dom andra. Det är för att masken ska vara lättare att limma snyggt mot huden sen utan att skarven blir allt för uppenbar. Det kan också vara en bra idé att lägga lite extra latex på delar du vill ska vara extra stela, som näsryggen, till exempel. Särskilt viktigt är det på väldigt långa och spetsiga näsor, som man ju inte vill ska vingla när man vrider på huvudet snabbt.

Fortsätt såhär tills du tror att du byggt upp tillräcklig tjocklek. Det finns egentligen inget idiotsäkert sätt att veta när masken är lagom tjock. Det är något man lär sig att gissa sig till efter hand. Men det är inte hela världen om man misslyckas, för man har ju kvar gjutformen och kan göra ett nytt försök utan större möda.
Om masken blir för tunn kan den ha svårt att hålla formen, är den för tjock blir den stel och rör sig inte lika snyggt med resten av ansiktet.
Inom rimliga gränser är det dessutom lite av en smaksak.

Man kan använda en hårtork för att förkorta torktiden mellan lagren. Det funkar bäst om man lägger väldigt tunna lager som snabbt torkar helt med hårtorkens hjälp. Får du tjockare partier som inte hårtorken får bukt med snabbt, så ta det lugnt med varmluften. Mer värme kommer inte göra någon jätteskillnad för tjockare partier, utan dom får man vänta ut.
Överdriv inte, kom ihåg att värme påskyndar latexens åldrande. Håll inte hårtorken för nära, för stilla och använd inte hög effekt. Har du möjlighet att ställa in låg temperatur på din hårtork, så gör det.

När du tror dig vara klar med masken och det sista lagret har torkat helt är det dags att avforma.
Talka hela maskens insida och dina händer innan du börjar lossa masken. Försök att hela tiden få in talk under kanten allt eftersom du lossar den från gipsformen. Om man inte är noga med talket kan latexen fastna mot sig själv.
När hela masken är fri kan du lätt talka in resten av utsidan ordentligt.

Förberedelser för latexgjutning: 22. Latex, färg, gjutformen, en glasspinne att röra med och en plastburk med lock. Jag har redan hällt upp lite latex i burken. Den här mängden räcker gott och väl till det här projektet. 23. Men hjälp av glasspinnen skrapar jag ner lite av hobbyfärgen i latexen. 24. Latexen och färgen blandade.


Gjutning av själva masken: 25. Jag börjar med att hälla i lite latex i formen. Det är lättaste sättet att få ut latex överallt till första lagret. 26. Överflödet har hällts av och resten har smetats runt till ett någorlunda jämnt lager. Man kan se att det redan har börjat torka där det är som tunnast. 27. Bilden är tagen efter att andra lagret har fått torka nästan helt. Du kan se på färgen att det fortfarande finns några partier där det blivit lite tjockare som ännu inte är riktigt genomtorra.

28. När masken verkar tjock nog (fem lager blev det den här gången) lämnar man den att torka ut ordentligt. Gärna över natten. Det är svårt att se om det är genomtorrt nere i näsan. 29. Insidan talkas. 30. Hela insidan är täckt med talk. Det här är ett sånt där moment som man gärna får överdriva lite med. Även eventuellt spill, droppar som hamnat utanför etc. talkas.


Avformning och slutfix: 31. Masken dras loss ur formen. 32. Masken som den ser ut direkt ur formen. 33. Här är masken intalkad och näsborrar och ögonhål trimmade. Kanterna lämnas så tunna som möjligt och helst inte helt raka, det gör att skarven syns mindre när masken används.


Fjärde steget: Slutfix och förvaring.

Håll masken framför ditt ansikte och se dig i spegeln. Ofta behöver till exempel ögonhålen trimmas. Det gör man med en vass sax. Undvik att klippa skarpa vinklar och jack, utan klipp hellre rundade former. Annars kan latexen börja spricka vid jacken om man töjer masken. Vid normal användning är det ingen jätterisk, men det kan krävas lite våld i samband med avsminkning, så det är bättre att vara på den säkra sidan.

Latex reagerar som sagt på ljus, det får latexen att åldras snabbare. Latex kan även torka ut. Fett och vissa lösningsmedel kan också påskynda nedbrytningen.
Förvara därför alltid dina lösdelar i en lufttät behållare någonstans mörkt. En kylskåpslåda i garderoben är till exempel en utmärkt förvaringsplats.
När du använt masken så var noga med att få bort alla limrester och allt smink. När limmet är borta så tvätta masken noga i ljummet vatten med en mild handtvål eller handdiskmedel och talka omedelbart in masken efteråt.
Tar du hand om din mask kan den hålla i flera år.

Gjutformens livslängd.

Gips åldras i princip inte av sig självt, så du kan utan vidare lägga din gjutform på en hylla, glömma bort den i tio år, plocka fram den igen och fortsätta gjuta. Men däremot så slits gipset med användningen.
Det är omöjligt att ge någon exakt siffra på antal gjutningar en form kommer att klara av, eftersom olika gipssorter ger olika resultat. Men även med ett billigt modellgips kan man rättså lugnt räkna med i alla fall något tiotal masker.
Med ett hårdare gips kan du få ut fler bra gjutningar.

Det som kommer att hända i takt med att formen blir sliten är att smådetaljer som rynkor, veck och porer blir mindre och mindre tydliga. Dessutom kommer själva ytan att bli lite grov och det kan göra att maskerna har svårt att lossna ur formen.
Lite kan man motverka det här genom att lägga ett lager polyvinylakohol på gjutformens insida. Det används normalt som släppmedel och för att försegla porerna i till exempel gips. Nu vill man ju inte försegla porerna helt, eftersom avdunstning igenom materialet är en av dom sakerna som gör gipset lämpligt till att gjuta latex i. Men ett enda lager kommer inte att täppa till helt, utan bara ge en liten extra yta emellan latexen och gipset, tunnare än vad det går att se för blotta ögat.
Ett lager polyvinylakohol kan förlänga livet på gjutformen så att du får ut ett par masker till, innan det är slut för gott.

Om du har en gjutform du inte har använt på länge så kan det hända att gipset är väldigt torrt. Gips är ju bra på att suga upp fukt och det gör det även från latexen. Så om man använder en extremt torr gjutform så kan latexen torka för fort när man lägger första lagret och det kan göra det svårt att få det jämnt. Dessutom tenderar latexen att sätta sig hårdare i gipset, så att det är svårare att få ur masken och det sliter mer på formen.
Ett par duschar med en vanlig blomspruta kan alltså vara en bra idé innan man tar en gammal form i bruk igen.

En kommentar om materialen:

Dom flesta av dom här materialen är enkla att få tag på och kostar som sagt inte speciellt mycket. Ett vanligt hobbyvaruhus som till exempel Slöjddetaljer har faktiskt allt du behöver.
Vill du handla lite mer specialmaterial i Sverige så finns till exempel Kinn som är bra och enkla att beställa ifrån (och dom har bra koll på sina egna material, ta en titt på deras "användarbeskrivningar").
Men självklart finns det andra ställen där ute i världen också. Så sök runt lite om du är ute efter något speciellt.
Och underskatta inte lokala hobbybutiker, färgaffärer eller till och med leksaksaffärer. Även om det ibland blir en aning dyrare och man får räkna med att handla på flera olika ställen för att hitta allt man behöver, så vet man vad man får. Och man får det det direkt i handen utan fraktkostnad, faktureringsavgifter eller risker med betalning, posten, eller felleveranser.

När man beställer material via postorder är det också bra att tänka på att vissa saker är frostkänsliga och svenska posten garanterar inte frostfritt. Av det som använts i den här beskrivningen så är det framförallt latexen och färgen som berörs av det. Ansvaret att veta vad som kan skickas ligger hos dig som konsument. Dom flesta postorderfirmor har en liten finstilt text någonstans där dom avsäger sig allt ansvar för sånt. Så gör din läxa och läs på om dina material och kolla var nattempen förväntas ligga när du gör din beställning.

Inga av materialen som använts här är speciellt giftiga eller något sånt. Inte heller kräver dom en exakt arbetstemperatur, luftfuktighet, dragfritt, våg eller exakta mått för att fungera. Det är alltså väldigt nybörjarvänliga material rakt igenom.
Men man ska alltid ha respekt för materialen man jobbar med. Undvik att andas in för mycket gipsdamm och ammoniakångor. Skydda dina händer medan du jobbar och tvätta dig noga när du är klar. Gips är uttorkande, så en omgång med en bra fuktbevarade lotion efteråt är ingen dum idé. Latex är allergiframkallande vid kontakt och det är många gånger högre risk att utveckla allergi om det är flytande latex du har kontakt med. Särskilt om det är upprepade gånger. Så handskar är bra.
Tunna vinylhandskar är det bästa alternativet. Försök få tag på en storlek som sitter bra. Är dom för trånga blir dom obekväma fort och kan hindra dina rörelser och är dom för stora kan dom vara i vägen och ge dig sämre fingertoppskänsla.
Använd inte latexhandskar när du jobbar med latex.
Och kom ihåg att ta på dig handskar igen varje gång du ska lägga ett nytt lager latex och att skydda kläderna!
Det är så lätt så du anar inte att tänka att det kvittar, för det är ju ett snabbt litet jobb och man kan ju hålla koll så man inte droppar etc. Ta ett gott råd och låt en liten varningsflagga flyga upp samma ögonblick som du hör dig själv börja komma med ursäkter och bortförklaringar till varför du inte behöver förklädet och handskarna just den här gången.
Jag tror inte jag känner någon som pysslar med latex, som inte har förstört minst ett par jeans, ett par strumpor eller en tröja på just dom där snabba lagren latex. Och jag själv är inget undantag. Jag fick en gång en orchgrön (ja, då, nån gång i forntiden, när lajvorcherna fortfarande var gröna och hade betar) fläck på mina tuggummirosa favoritstrumpbyxor. :(
Och en eller annan svart fläck på svarta jeans har jag också fått. Med lite diskretare resultat, men fortfarande en permanent fläck. Och jag vet inte hur det är med er, men jag är i alla fall inte rik nog för att tycka att värt att riskera ett par bra jeans för att spara någon minuts extra förberedelser.