Hosor i ett stycke

Ett par hosor är en slags högskaftade, sydda strumpor och dom var den dominerande typen av benkläder under medeltiden.
I det här dokumentet tar jag framförallt upp den typen av hosor som används under den tidiga medeltiden. Just dom här skärs i en del och blir smidigast om man skär dom på helsnedd, alltså diagonalt mot trådriktningen.
Det förekommer andra typer av hosor också, så gillar du inte vad du hittar här; sök vidare. Eller vänta tålmodigt (alternativt peta på mig) tills jag får tummen loss och gör motsvarande dokument för andra hostyper. ;)

Kort och grovt generaliserad historik om hosor:

Under vikingatiden bar män  byxor på benen och så vitt jag vet strumpor på fötterna. Under tidig medeltid började man använda hosor istället och istället för ett par byxor i ylle började man bära ett par brokor i linne under hosorna. Hosornas längd varierar mellan knähöga och ända upp till ljumsken. För kvinnor verkar knähöga hosor, upphållna av ett band utanpå hosan under knäet, vara vanligast. För män verkar högre hosor, fästa med nålremmar i antingen ett bälte, brokorna, eller senare i ett livplagg vara vanligare. Men det finns exempel på bevarade knähöga hosor som tillhört män också.
Det är lite svårt att hitta samtida bildkällor där man ser hela hosans längd och upphängning, men några finns det. Dessutom finns det några bevarade hosor att kika på, som bockstensmannens hosor och några bland Grönlandsfynden och Londonfynden.
Hosor är ofta väldigt figurnära, med det finns exempel på hosor som verkar vara menade sitta lösare med.
Framemot slutet av medeltiden har männens hosor blivit allt högre och täckt allt mer tills de slutligen börjar sys ihop över baken och bärs, tillsammans med en blygdkapsel fram, till väldigt korta livplagg.

Lämpliga material:

Till själva hosorna är ett tunt tyg oftast bäst. Välj ett som inte är allt för kompakt eller hårt valkat, annars kan det vara lite väl stelt för att hosorna ska sitta snyggt.
Under delar av medeltiden ser man inte helt sällan att man bär hosor i olika färg, men jag skulle ändå rekommendera att du syr dig ett helt par i samma tyg. I alla fall till att börja med. Det är mer användbart eftersom det blir mindre känsligt för exakta perioden som evenemangen du ska åka på inspireras av. Dessutom kommer du, om du följer den här beskrivningen, sedan ha ett färdigt mönster som du kan använda igen om du syr dig fler par hosor längre fram. Och då kan du sen enkelt kombinera dina olika hospar för att få fram roliga färgkombinationer.

Syr du för hand bör du använda lintråd, ulltråd eller sysilke. Vaxa tråden så trasslar den mindre. Vanligt bivax funkar bra, men ibland kan man få tag på speciella syvax, som brukar innehålla saker som gör det lite mjukare.
Använd nålar med en grovlek som passar tråden du syr med och se till så du får fatt i en rak vass nål. Nålar slits med tiden och många moderna nålar har glatta ytbehandlingar som nöts bort efter hand och då blir nålen strävare. Var lite uppmärksam på det, så du inte sitter och sliter med en dålig nål i onödan.

Till snörhålen är det bra med en lite kraftigare tråd. Gärna hårt tvinnad. En kraftig lintråd eller knapphålssilke är bra val, till exempel.

Utöver det är det väldigt bra att ha en kompis till hands. Det är en hel del måttagning och nålande som ska göras på baksidan benet och det är svårt att göra på sig själv. Bästa valet är en kompis du inte skäms för att visa dig i underkläderna för eftersom måttagning och provning bör göras med bara ben. Har kompisen gott om tålamod också är det klar bonus och har den sömnadsvana är det ännu bättre. Men även en helt ointresserad kompis utan tidigare erfarenheter på området är bättre än inget. Krisar det, så testa att muta med godis för att hålla motivation och humör uppe.

Mått, tillskärning och sömnad:

För att kunna konstruera dig ett par hosor behöver du ta ett antal mått.
Om du vill kan du rita ett pappersmönster baserat på dom här måtten, men du kan också rita direkt på tyget.
Det är väldigt svårt att förutse exakt hur hosorna kommer sitta, så är det dina första hosor skulle jag rekommendera att du gör det direkt på tyget så länge och ritar ett mönster baserat på dom färdiga hosorna sen istället för tvärt om. Risken att det inte passar perfekt på första försöket är stor och då blir det bara dubbelt jobb att behöva göra om mönstret också.
Har du gott om tid och vill spara på ylletyget kan du göra en testhosa i vanlig lakansväv först. Så länge du kommer ihåg att skära även den på helsnedd så får den tillräckligt likartade egenskaper för att du ska kunna prova fram en hosa som passar. Sen kan du klippa upp den i sömmen och använda den som mönster. Eller rita av den till ett pappersmönster för framtida bruk.



Sträck ut foten, som om du stod på tå, när du tar måtten. Notera att benets framsida och foten bildar en nästan rak linje ända uppifrån och ner till tån. Det är det som gör det möjligt att skära hosan i ett stycke. Sömmen löper alltså längs hosans baksida och mitt under foten.  En kompis till hands kan underlätta måttagningen rejält.
Rita upp centrumlinjen först och kom ihåg att göra det på tygets helsnedd.
Utgå sedan ifrån den och märk ut dom övriga måtten så som principskissen ovan visar. När måtten är utmärkta ritar du upp konturerna efter måtten. Ta fler mått efter hand om du behöver.

Klipp ut hosan med rättså generös sömsmån till att börja med. Gör du hosorna direkt av det riktiga tyget så klipper du sedan ut den andra med den första som mall. Syr du en testhosa i ett billigare tyg behöver du bara klippa ut en nu.

Vik hosan räta mot räta längs centrumlinjen och tråckla ihop den längs sömlinjen. Även om du vill sy dom färdiga hosorna för hand kan du tråckla det här på maskin med gott samvete eftersom tråckelsömmen ska sprättas bort sen. Så en raksöm med stygnlängd 5-6mm är lagom. Använd en tråd i avvikande färg, så är det lättare sen när den ska sprättas bort.
Om du syr för hand kan du tråckla med långa förstygn.

Ta på dig hosan ut och in och ställ dig framför spegeln. Har du riktig tur, är rejält skicklig eller har mätt riktigt riktigt pedantiskt kan det hända att hosan redan sitter perfekt, men sannolikt kommer du behöva göra en del justeringar.
Nu är den där kompisen bra att ha till hands igen, för det här är svårt att göra på sig själv. Nåla in hosan efter hand, lite i taget, tills den sitter som den ska. Eventuellt kan det vara smidigast att göra en sektion i taget, tråckla om den och sedan fortsätta med nästa bit. Prova att ta på och av hosan emellanåt, så att du inte gör den så smal vid vristen att du inte får förbi hälen. Har du kraftiga vader kan det vara samma grej med vidden vid knäna.
Det här är ett moment som behöver får ta sin tid, så stressa inte.
Tightast hosor vinner!
Nej, jag skojar (nästan) bara. Men ju närmre hosorna följer dina bens form, desto bättre kommer dom sitta uppe.

När du väl är klar så långt och bägge hosorna (eller din testhosa) är tråcklade är det dags att börja sy.
Börja med att trimma ner sömsmånen. Om du ska sy på maskin är det maskintyp och sömval som avgör lämplig bredd, om du syr för hand är det vilken teknik du tänker använda för att hindra sömsmånerna från att trasa upp sig.

För att förenkla lite så bestämmer jag mig här för att om du ska sy på maskin så är det symaskinsmanualen du bör konsultera för lämplig söm och kantbehandling. Tänk bara på att hosan är skuren på skrå och kommer därför att behöva en elastisk söm. Syr du med vanlig raksöm kommer sömmarna sannolikt börja spricka under användningen sen.

Om du syr för hand så är efterstygn lämpliga. Ju kortare stygn du syr desto tåligare kommer resultatet att bli. Du kan använda rackarsöm också (blandade förstygn och efterstygn) men det blir inte lika flexibelt. Bara förstygn eller dubbla förstygn är olämpliga eftersom sömmen måste vara flexibel nog att töja sig tillsammans med tyget.

Syr du på maskin syr du den riktiga sömmen precis innanför tråckelsömmen och ser upp så du inte syr i den. Sen sprättar du upp tråckelsömmen efteråt.
Om du syr för hand så brukar det vara smidigast att sprätta upp tråckelsömmen medan du syr, en bit i taget.

När du sytt den bindande sömmen så är det läge att rita ett pappersmönster efter din hosa, om du inte redan gjort det. Välj själv om du vill ha med sömsmånen på mönstret eller ej. Om du inte har det måste du komma ihåg att lägga till det varje gång du ritar ut nya hosor efter mönstret, men då kan du använda samma mönster oavsett hur mycket sömsmån tyget kräver. Om du tar med smönsmånen på mönstret är det ingen risk du glömmer den, men samtidigt blir det svårare att kompensera om du syr i ett annat tyg en annan gång. Oavsett vilket du gör, så skriv det på mönstret. Och om du tar med sömsmånen så är det jätteviktigt att du skriver ut hur mycket sömsmån du har.

Om du inte har någon annan plan så rekommenderar jag att fälla isär sömsmånerna och sy ner dom med kastsöm eller fållsöm. Med lite övning går det att göra så att det inte syns från rätan sedan. Om tyget är väldigt benäget att tråda sig så vik in den råa kanten innan du syr ner den.
Det är viktigt att hålla sömsmånen slät och smidig, annars kan den strama och få hosan att dra sig eller sitta illa och under foten kan den skava om den blir för tjock. Så var noga när du viker och sy med relativt lösa och glesa stygn. Du fäller sömsmånerna främst för att hålla dom på plats. Det är tyget mer än tråden som hindrar kanterna från att trasa upp sig.

Upphängning:

Om du syr ett par långa herrhosor behövs någon form av upphängning. Här gör vi en fronthängd hosa.
Den går upp i spets mitt fram (se principskissen) och har två små snörhål för nålremmen. Man använder en nålrem med snörnäbbar i båda ändarna och fäster den i ett smalt bälte eller i brokorna så att ändarna hänger ner. När man tagit hosan på sig trär man helt enkelt nålremmens ändar från avigan, en i varje hål, och knyter sedan ihop dom på hosans räta.
På det här sättet kan man enkelt justera hur högt hosorna ska sitta.

Överkanten kommer behöva någon form av stabilisering. Eftersom hosan är skuren på helsnedd hamnar visserligen kanterna på "spetsen" fram nära tygets trådriktning och är därför mindre benäget att töja sig än det annars skulle ha varit, så är tyget stadigt kan det hända att du klarar dig med en fåll. Men jag skulle nog ändå vilja rekommendera att du antingen gör en smal infodring av en remsa i samma tyg, trådrakt skuren, eller att du tar med ett smalt stadigt linneband inuti fållen när du syr den.
Uppe i spetsen där snörhålen ska sitta är det bra att sy fast någon form av stabilisering på insidan. Tätvävt linne är bra och stabilt och definitivt lajvigt, men det finns så vitt jag vet inga belägg för att det användes såhär. Trots det så är det den metod jag brukar använda. Annars kan du använda en extra bit av samma tyg som hosan. Poängen är att stadga upp tyget runt snörhålen, eftersom lasten blir som störst just där. Om man inte stabiliserar det alls och särskilt om tyget är tunt och löst vävt, så kan snörhålen töja ut sig och med tiden brista.

Snörhålen prylar man upp från rätan. Tänk på att göra dom stora nog så att du får igenom snörnäbbarna du har på dina nålremmar. Gör gärna hålet lite extra stort, för det brukar ha en tendens att dra ihop sig lite medan man syr. Vidga hålet långsamt och undvik att trådarna brister om det går.
Sy med kaststygn eller langet runt hålet. Använd dubbel tråd.
När bägge hålen är sydda är hosan klar att användas.

Knähöga hosor hålls uppe av ett band knutet under knäet. Gaffelpåtade snoddar är bra till det eftersom dom är lite flexibla, men man kan använda flätade eller tvinnade snoddar också. Vanliga vävda band går också bra.
Banden brukar sitta bäst om man låter dom gå två varv runt benet innan man knyter dom.
Även höga hosor tjänar på att ha ett band under knäet. Det avlastar upphängningen.

Variationer ur en lajvares perspektiv:

Vi lajvare finner oss ju emellanåt i situationer där det som är mest tidstypiskt för lajvets inspirationsperiod är helt fel för våra roller.
Jag tänker framförallt på när man ska spela en sminkroll eller en roll med extrema förutsättningar inlajv, som till exempel en tiggare.

Man kan självklart sy ett par vanliga hosor och helt enkelt patinera dom. Det kan vara det lämpligaste för vissa roller. Men det finns andra roliga grejer man kan göra.

När man väl har gjort sig ett mönster kan man lätt göra hosor av överblivna spillbitar. Bara lägg ut mönstret platt på golvet och börja pussla med spillet tills du täcker hela mönstret. Tänk på trådriktningen, bara. Det behöver inte vara perfekt, men om du kommer för långt ifrån helsnedden blir hosorna inte så flexibla och om många delar lutar lite för mycket åt ena hållet kan hosan vilja vrida sig.
När du pusslar klart syr du bara ihop delarna med kaststygn. Använd till exempel tyg i mörkgrå och bruna toner och sy ihop dom med en ljusare tråd. Sy med stora ojämna stygn, men sy tätt nog för att det ska bli hållbart.
När hela delen är klar syr du ihop den bak som vanligt.
Syr du i många olika tyger så kan du behöva räkna med att göra lite finjusteringar efter du sytt ihop hosan. Följ då instruktionerna som om du inte hade något mönster, spara lite extra sömsmån och tråckla först.

Om man tänker sig att man spelar en fattig roll med mer tid än pengar till hands kan man tänka sig att hosorna är omsydda från något annat plagg. Det finns några exempel på bevarade plagg som består av flera mindre delar som först sytts ihop till dom vanliga delarna man väntar sig att plagget ska bestå av och sedan är ihopsydda som vanligt efter det. Man kan göra något liknande som i förra exemplet fast med spillbitar av ett och samma tyg och sy ihop dom noggrant och prydligt.

Den här typen av projekt är superbra för att göra åt spillbitar och är bra alternativ till vad man kan göra av gamla plagg som till exempel är urvuxna, men som är av ett bra tyg.