Baskjortel


Det här är en kjorteltyp som funnits under både vikingatid och medeltid. Det är ett ganska enkelt plagg att sy, kräver ingen mönsterkonstruktion. Plagget består mest av raka sömmar och utnyttjar tyget väldigt effektivt. Samma modell kan användes både till under- och överpalgg. En kjortel av den här typen kan användes på dom flesta vikingatids- och medeltidsinspirerade lajv och marknader och en bra kjortel förlåter många andra dräktsynder. Det här är kort och gott en förbannat bra ställe att böja på när man ska bygga upp sin garderob.

Men innan vi börjar ska vi ta och reda ut begreppen.
En kjortel är ett livplagg, ofta med ärmar. Ordet kjortel är det vi använder här, normalt. Den latinska motsvarigheten är tunika och den franska är cotte. Det är alltså ingen skillnad på en "medeltidskjortel" och en "medeltidstunika", det är precis samma sak.
Underst bär man under medeltiden normalt en linnekjortel. Linnekjorteln brukar kallas särk för båda könen och den kortare herrversionen kallas ibland för skjorta.
Över särken bär man en eller flera kjortlar i ylle eller siden.
Kjorteln är ett unisexplagg och den huvudsakliga skillnaden mellan kjortlar som bärs av de olika könen är längden. Dom synliga kjortlarna på en kvinna bör vara minst så långa att dom räcker till marken. Fötterna ska inte synas när man står rakt upp och ner. Herrkjortlarna variera i längd med modet, från ankellånga till precis nedanför rumpan.
När man är ordentligt klädd ska särken normalt inte synas. Minst en långärmad överkjortel i ylle eller siden behöver du alltså. Ylle var det överlägset vanligaste då och är i dag betydligt lättare att få tag på vettiga ylletyger jämfört med sidentyger. Siden passar bara till väldigt rika roller
Jag rekommenderar alltså starkt ylle.
Själva snittet på den här typen av kjortlar förändras inte mycket under medeltiden, men i takt med att modet svänger så förändras saker som hur pass figurnära kjorteln brukar vara, hur snäva ärmarna är, hur lång kjorteln ska vara och så vidare. Färgval är också en sån där sak du kan bli tvungen att läsa på lite själv om för att vara säker på.
Här följer ett tillverkningsbeskrivning, steg för steg, för hur du gör en ganska löst sittande baskjortel som passar för en ganska lång period.

Måttagning:

Du behöver:

Börja med att bestämma dig för hur lång du vill att kjorteln ska vara. Kom ihåg att damkjortlar ska vara långa nog för att dölja fötterna. För herrkjortlar varierar längden som sagt med perioden, men satsar du på en knälång eller lite längre så har du en kjortel som funkar för en lång period och många roller.
Om du tänker bära kjorteln med bälte kommer bältet att stjäla lite av längden, så lägg till en extra decimeter för det. Lägg dessutom till 1cm sömsmån för axelsömmen och 3cm fålltillägg för nederkanten.
Skriv upp måttet du får.

Mät din övervidd, alltså måttet runt bröstet på det vidaste stället.
Mät ditt midjemått.
Jämför dom båda måtten, använd det större av dom. Och lägg till lite rörelsevidd, runt en decimeter bör funka, är du väldigt liten eller syr till ett barn kan du ta mindre.
Dela måttet på två. Det du får är bredden på ditt fram- och bakstycke. Lägg till 1cm sömsmån i varje sida
Skriv upp det måttet också.

Nu ska vi ta reda på hur höga kilarna ska vara.
Mät din livlängd. Måttet tas från axel till midja.
Titta på måttet du skrev upp för plaggets längd. Ta det måttet minus livlängden. Det som blir kvar är killängden. Lägg till fålltillägg, 3cm
Skriv upp killängden
Kilarnas vidd i nederkanten brukar jag göra så stor som jag har tyg till.

Mät ärmlängden. Måttet tas med armen lätt böjd, från axeln, över armbågen och ner till handleden. Lägg till 1cm sömsmån för axelsömmen och 3cm fålltillägg för ärmslutet
Skriv upp måttet.

Mät vidden vid ärmslutet. Knyt handen och mät runt. På det sättet vet du säkert att du kommer kunna få igenom handen. Lägg till 1cm sömsmån i varje sida.
Skriv upp.

Ta reda på överärmsvidden genom att mäta runt din överarm på grövsta stället, lägg till 5cm rörelsevidd. lägg till 1cm sömsmån i varje sida.
Skriv upp det här måttet med.

Den sista delen vi har kvar är armspjällen. Det är två kvadratiska bitar som fälls in en i vardera armhålan. Jag vet att många moderna människor är lite skeptiska till det här, tycker det ser konstigt ut, förstår inte poängen. Men jag lovar och svär, det här är väldigt fiffiga små tygbitar.
Det är nämligen såhär att utan ärmspjället hade fyra sömmar mötts i ärmhålan, precis där lasten blir som störst när man rör sig. Dessutom är flera av sömmarna om inte på, så i alla fall rätt nära trådraken. Det innebär att tyget är stumt, sömmarna utsatta och all last hamnar på den ömtåligaste punkten. Men med ärmspjället på plats fördelas lasten helt annorlunda. Ingen av sömmarna belastas alls lika hårt och dessutom hanar lasten istället på ärmspjällets helsnedd. Vilket ger plagget bättre rörelsefrihet och längre hållbarhet.
Ärmspjället behöver inte vara speciellt stort för att funka. En kvadrat på mellan 7x7 och 12x12 funkar bra till dom flesta vuxna.

Tillskärning:

Nu är det dags att börja rita ut dina delar på tyget. Försök placera dom så det blir så lite spill som möjligt.
Här är ett exempel, men det är inte säkert det här funkar rakt av med dina mått.
Bilden visar hur plagget kan klippas till på dubbelt tyg med den vikta kanten åt höger.

Vissa delar ska justeras lite. Framförallt fram och bakstyckets överkanter. Här har vi ritat ur halshålet, vinklat axlarna en aning och gjort något ringade ärmhål. Man behöver egentligen inte göra något av det här förrän man klippt ut delarna och börjat sy, men jag tycker det är lättare att göra medan det fotfarande ligger platt framför mig.
Halshålets storlek anpassas efter ditt huvud. Gör det så stort att du precis får igenom huvudet, i alla fall till att börja med. Du kan alltid ringa det mer i efterhand om du vill, men du kan aldrig göra det mindre igen. Tänk också på att alla andra linjer har sömsmån och fålltillägg redan inkluderade, så klipp ytterligare lite mindre än du vill ha det färdiga halshålet. Kom dessutom ihåg att din särk inte ska synas i halshålet på din yllekjortel, så ringa särken mer.
plagget kommer att ligga bättre över axlarna om det mesta av urtaget för halsen görs på framstycket. Bakstycket kan lämnas rakt eller bara ringas lätt.
Sluttnignen på axlarna är något av en smaksak och du kan skippa den helt om du vill. Har du raka axlar behöver du sannolikt inte heller göra något. men har man väldigt sluttande axlar och vill ha ett välsittande plagg är det bra om man fixar till vinkeln på axelsömmen i alla fall lite grann.
Ärmhålet behöver egentligen inte vara rundat heller, det är också en smaksak och ett rundare hål kan göra att plagget sitter en aning bättre, men det spelar inte jättestor roll. Se bara till att ärmhålets omkrets stämmer med ärmens omkrets, så blir det bra.
Mät och rita med krita var mitt fram- och mitt bakkilen ska sitta och hur långt uppklippet ska vara.
Kilarnas vidd avgörs av hur mycket tyg du har. Normalt ser det bättre ut ju mer vidd man har i sitt plagg, men det är såklart både en smak- och en modesak. En bra tumregel är att ett hellångt plagg (till en vuxen) bör ha absolut minst tre meter fållvidd för att det ska gå bra att gå i, helst mer. För ett knälångt plagg räcker det med två meter fållvidd.
Kilarna har också formats lite, så att det alltid är samma mått från kilens spets till kilens nederkanten.
Som du ser blir det två hela och fyra halva kilar när man klipper till dom såhär. Man gör det för att spara tyg. Dom fyra halva sys ihop till två hela kilar och behandlas sen precis som dom andra kilarna. Om du vill ha dom skarvade kilarna fram och bak eller om du vill ha en i var sida avgör du själv.

När du ritat ut allt så ta fram ditt måttband och dina mått och kontrollmät allt en gång extra. Uttryck som "mät två gånger och klipp bara en" är inte tagna ur luften.
Ta inte fram saxen förrän du är säker på att allt stämmer.

Klipp ut alla delar. Sömsmåner och fålltillägg är redan med sedan måttagningen, så du behöver inte lägga till något extra nu.

Sömnad:

Oavsett om du syr för hand eller på maskin, eller en kombination däremellan kan sömmarna sys i ungefär samma ordning. Om tyget trådar sig mycket kan du vara tvungen att överkasta kanterna innan du börjar sy. På maskin görs det med sicksack, för hand görs det med kaststygn. Dom flesta tyger går dock bra att sy ihop först och överkasta efteråt.
Det finns många olika tekniker för att fälla, sy ner och överkasta sömmar för hand, men det går jag inte in närmre på här. Välj din metod och öva på provlappar tills du har koll och sen går du vidare med själva sömnaden.

Lägg fram- och bakstyckena räta mot räta och sy axelsömmarna.
Sy fast ärmspjällen på ärmarna.
Placera ärmen i ärmhålet, räta mot räta. Sy fast ärmen. Gör likadant med andra ärmen.
Sy fast sidokilarna.
Sy ihop livets sidor, från kilens spets till ärmspjällets spets.
Klipp försiktigt upp mitt fram och mitt bak och fäll in mitt fram- och mitt bakkilen.
Fålla alla kanter.

Klart!

Överkurs:

Spara mer tyg vid ärmarna:
Du kan skära såna här ärmar med mindre spill än i exempel ovan, men då blir det fler sömmar.
Ovan utgår vi från en rektangel där bredden bestäms av övarmsvidden, men man kan istället utgå från en rektangel där bredden bestäms av ärmvidden precis mitt på ärmen, så här:

Sen skarvar man helt enkel på det som klipps bort för det smalare ärmslutet så det kompenserar för den vidare överarmen.
På det här sättet går det att göra ärmen helt utan spill.

Knep för att få dom infällda kilarna snygga i spetsen:
Klipp inte upp jacket riktigt hela vägen upp och sy inte fast kilen hela vägen upp heller. Särskilt om du syr på maskin kan det vara bra att stanna kanske en decimeter innan kilens spets. Klipp sedan försiktigt upp det sista av sprundet från rätan, medan du håller koll på kilen så att jacket blir lagom långt. Sy den sista biten av sömmarna för hand. Tänk på att även om kilen har sömsmån hela vägen upp i spetsen, så har egentligen inte jacket du syr fast den i någon sömsmån alls. Så högst upp i spetsen får man sy med en väldig smal sömsmån i den kanten. Det kan vara en god idé att fälla och sy ner dom här kanterna ordentligt för hand, även om resten av plagget är maskinsytt.

Kompromisser mellan maskinsytt och handsytt:
Även om man vill göra ett så historiskt korrekt plagg som möjligt och man vill kunna använda det på evenemang med höga krav händer det även den bäste att tiden och orken helt enkelt inte räcker till för att göra helt handsydda plagg. Men det finns effektiva kompromisser.
Dom bindande sömmarna syns sällan när man har plagget på sig, så dom kan man göra på maskin utan att behöva skämmas allt för mycket. Man bör använda en bra symaskinstråd i en färg så nära tyget som möjligt, så man inte drar uppmärksamhet till dom sömmarna. Kan man undvika sicksackade kanter är det bra, för det syns tydligt så fort plaggets insida syns. Nu kanske du tycker att insidan ser ju ingen, men såvida evenemanget du ska ha plagget på inte är väldig stillasittande så kan det mycket väl hända att klojfållen viker upp sig, att du vill kavla upp ärmarna eller något annat sånt. Är det ett lajv eller ett evenemang med övernattning kommer insidan synas när du klär av dig för kvällen.
Om tyget trådar sig mycket, eller om du får tid över så fäll sömsmånerna och ner dom för hand. Fäller du isär dom behöver den bindande maskinsömmen inte synas alls, ens från insidan.
Om det du har är ett ylletyg är chansen ganska stor att du inte behöver göra något särskilt alls med sömsmånerna. Lämna dom i så fall hellre lösa än att sicksacka dom. Det blir mycket diskretare och du kan ju fortfarande välja att fälla dom för hand vid ett senare tillfälle.
Fållarna är något som absolut bör göras för hand. Hur fålen är sydd syns ju hela tiden och ärm- och halsfållar tenderar dessutom att hamna i blickfånget hela tiden. Både halsringning och ärmslut är dessutom korta fållar, så det finns egentligen ingen ursäkt för att sy dom på maskin, ens om resten av plagget är maskinsytt. Är det ditt första plagg så ta och fålla nederkanten som övning, där gör det mindre om det blir lite snett och ojämnt. När det är dags för hals och ärmar kommer du kunna sy dom galant.

Figursydd damkjortel:
Du kan använda precis samma principskiss och beskrivning för att göra en mer figursydd damkjortel. Utgå ifrån bröstmåttet (tas runt bröstkorgen, under brösten) istället för övervidden när du avgör fram- och bakstyckets bredd och lägg inte till någon rörelsevidd. Den extra vidden du behöver för brösten får du via ärmspjällen. Du kan ta till rätt mycket extra till ärmspjällen, det enda som händer om dom blir större än du behöver är att det blir lite för mycket tyg uppe i armhålan.
Ett format ärmhål ger bättre passform är ett rakt.
Normalt behövs det ingen knäppning. Dels är yllet lite töjbart i sig och dels så är bröst ganska mjuka och kan plattas till och flyttas runt medan man tar på sig plagget. Självklart ska ett sånt här plagg användas utan modern behå.
Jag tänker inte gå in på olika knäppningar här. Ge dig inte på det förrn du läst på tillräckligt för att veta vad som passar för perioden och plagget du vill sy. En felgjord eller felplacerad snörning är det uppenbaraste sättet som finns att sabba ett annars fint plagg så det faller ut ur historiskt-facket och rakt in i fantasyfacket. Gör det inte om det inte är just det du vill.
Även en rätt placerad och välgjord knäppning på rätt plagg begränsar perioden och platsen plagget platsar i ganska rejält. Så det är en dålig idé om du vill kunna använda samma plagg till så många olika evenemang som möjligt.

Flerfärgade kjortlar:
Under vissa delar av medeltiden var det populärt med flerfärgade kjortlar. Det brukar kallas för "miparti" och den vanligaste uppdelningen är att plagget har en färg på ena sidan och en färg på andra, som om man hade klippt itu två olika kjortlar och sytt ihop en halva av varje. Det finns också kjortlar som är delade på andra sätt, det ena märkligare än det andra. Är du nyfiken så titta på illuminerade manuskript från trettonhundratalet. "Codex Manesse" och "the Romance of Alexandre" är bra exempel få hur färgglatt det kan vara.
I sammanhanget känner jag mig lite tvungen att ta upp plagg där själva kilarna har sytts i en annan färg än resten av plagget. Detta blev populärt i medeltidshobbyn på nittiotalet och vi är inte av med det helt än. Så vitt jag vet så har det, trots den saliga blandning av delningar och färgkombinationer som det finns belägg för, aldrig hittats en enda tydlig bild på just kilar som avviker från resten av plagget. Så vad gäller avvikande färg på kilarna: Låt bli!
Om det finns en enda sak som säger "har inte gjort min egen research" mer än alla andra så är det att gå med kilar i avvikande färg. Inte minst för att det blev så utspritt och därför också blivit så uppmärksammat av folk i medeltidssvängen. Den som läst på kan inte ha missat debatten, helt enkelt.