Jag har, som ni antagligen gissar redan skickat frågan om hur de egentligen menar kring kickern, eftersom mötet, det sk. "skogamotet" inte verkar vara tänkt att hållas förrn på lördagen. Jag återkommer när jag fått svar.Domen över Hjorvard
Tingens Tid
Dimman låg tät över det rullande skogslandskapet. Träden tornade över den, likt berg över
tjocka, snötäta moln. Gladsmark. Denna avkrok, en av de mest nordliggande bebyggelser i hela
Skandinavien, var trots sitt läge inte besparad resten av regionens konflikter. Angler, daner,
norrbaggar och svear - alla hade beträtt marken, och många av dem hade förlorat livet. Det
talades om förbannelser, urtidsmonster och en inbiten skara bybor vars blotta överlevnad i
området gav virke åt den rykteseld som talade om en dunkel, magiskt påverkad bygd.
Morgonljuset spred sig sakta över byn Gladsheim, och längs bygatan gick Gorm och
inspekterade vårdkasarna efter nattens eldning. Han var, likt många andra bybor,
morgonpigg.
- “Dimman ligger tät denna morgon...” muttrade han för sig själv, “och det är nästan så
man kan se varelser dansandes på andra sidan slöjan!”
Han utförde den gest som för de kristna representerade ett kors, för Fadern, Sonen och den
Helige Ande, och bad en snabb bön till sin herre, den vite Krist. Någonting verkade dunkelt
denna dag, och han kunde nästan ta på den illavarslande stämningen.
Han skymtade nu kyrkan som vakade över byn från en liten kulle, och lade plötsligt märke till
ett glödande ljus som verkade komma inifrån byggnaden. Kan det vara ännu en asatroende
som har blivit inspirerad av Ramn Kyrkbrännaren? Med märkbar oro skyndade han sig upp
för att studera den. När han kom uppför kullen märkte han att det var tyst och mörkt utanför
och i kyrkan - ljuset var inte därifrån. Efter en snabb titt runt sig så insåg Gorm att hans lilla
hus, som befann sig nära kyrkan, avgav ljusskenet.
- “Glömde jag ett ljus tänt?” tänkte han och gick mot dörren.
Han kom fram till sin dörr, som var den enda delen av huset som var helt synlig på grund av
den ovanligt täta dimman, och öppnade den såsom han hade gjort hundratals gånger. Det var
det sista någon hade sett av Gorm.
Byborna väcktes av ett blodisande skrik, och när de gick ut för att undersöka det så såg de
något mycket konstigt - av Gorms hus fanns nu endast dörren kvar! När de gick närmare så
insåg de att, även om man kunde se in o se golvgrunden, så kunde man inte gå över in över de
ställen där väggarna tidigare hade varit, och dörren var stängd och skimrande med ett blodigt
avtryck av en hand som verkade ha försökt hålla sig fast i den.
En dörr mitt i byn; stängd, nedblodad och magisk, och ett hus vars väggar nu var osynliga -
ingen visste vad det handlade om. Gladsmark var som Gladsmark alltid hade varit - en
besvärjad trakt, i denna tingens tid.
...
Folkets främsta
Efter åratal av kaos, stridigheter, instabilitet, kriminalitet och alla slags magiska händelser,
hade Gladsheimarna fått nog. Byrådet hade inte gjort sitt jobb bra över åren, och inte heller
prinsessan som var den förra hövdingen, eller ens hövding Skallagrim dessförinnan. Det var
nu dags att själva få bestämma. Denna tid av självständighetsvindar och rop för självstyre
kulminerade i att Hjorvard, den mytologiska första hövdingen, och grundaren, av Gladsheim
visade sig i andeform, och berättade för byfolket att deras tid var inne - avsätt de styrande
och välj en folkets hövding nästa sommar, på ett Gladsting. Detta ting var en uråldrig tradition
för traktens människor, där alla boende fick tala och det demokratiskt bestämdes om allt
möjligt. Lagar stiftades, ledare utseddes och folket fick föra sin egen talan.
Sagt och gjort. Byfolket reste sig mot byrådet och hann blockera en ny hövding från att
tillsättas från ätten Skallagrim, som hade blivit tilldelade äran återigen efter sommarens
blodbad. Byrådet valde att självmant upplösa sig utan vidare blodspillan, då de kunde se
allvaret i folkets vrede. Detsamma med Skallagrimmarna, som villigt avsade sig sin rätt till
Gladsheims tron. Folket hade makten.
Precis som Hjorvard hade förespråkat så höll byborna under vintern sitt första Gladsting. Där
röstade en enorm majoritet för att ge hövdingakandidater fram tills sommaren för att träda
fram innan det andra Gladsting, som skulle hållas när värmen var tillbaka. Ett antal lagar blev
antagna, samt ändrade sedan innan. Val skulle inte bara ske till hövdingaämbetet, utan också
till de nu fristående positionerna lagtegn och byherse. Scenen var skapad för en tid av
brandtal, uppvisningar, mutor, ränksmideri och annat, men denna gång var det annorlunda.
Denna gång var känslan att den nya hövdingen skulle vara en folkets person, som förde deras
talan. Men outgrundliga är asagudarnas, Guds eller skogsandarnas planer...
...
Slöjans sviktande
År på år av kaotiska magiutsvävningar i trakten Gladsmark har visat sig vara ett bevis på
slöjans robusthet, framförallt lokalt men också världsomspännande. Få var dem som tidigt
varnade för de ödesdigra konsekvenserna av en övermanipulerad, tunn slöja, och det är dem
som nu har fått rätt - slöjan är instabil; den sviktar, med förödande konsekvenser.
Få är nu även personerna som kan förutse vad som komma skall. Förra årets mystiska
händelser var droppen som fick bägaren att rinna över. Flera av asagudarna sades visa sig,
och speciellt Hel, som enligt vissa lärda försökte bryta sig igenom för att stärka sin makt i
Midgård, med följd att besvärjelser la sig över vissa, drauger visade sig i skogarna och det
gick rykten om en dödens armé som härjade i utkanterna av trakten. Saker och ting blev heller
inte bättre när Hels ask öppnades, en massa religiösa artefakter med olika krafter brändes
och blotades utan hänsyn för konsekvenserna, och en massa varelser av magisk karaktär fick
se sina liv slocknade och deras själar åter vandrande på andra sidan slöjan. Tiden framför
invånarna i Gladsmark är minst sagt en tid av magiskt kaos, gammal mörk magi och fiender
som aldrig tidigare har skådats - såvida inte de tillsammans kan reparera slöjan.
...
Skogamot
En uråldrig tradition närmar sig en topp av aktivitet. Skogamot, det uråldriga namnet på
skogsvarelsers ting, är en samling av de mer intelligenta, civiliserade, framsynta och
världsbundna skogsväsen, där situationen för skogen och dess andar diskuteras. Sägnerna
berättar om bönder som har skymtat en upplyst glänta i mitten av den mörka skogen, fylld av
alla möjliga sorters varelser. Sägnerna berättar också att, även om skogens varelser sällan
enas eller utför dåd tillsammans, lyckas de nästan alltid påverka världen på ett stort sätt direkt
efter ett Skogamot.
Det sägs att skogens folk är trötta på ett Gladsheim, vars invånare till allt större grad tar dem
för givet som varelser som bör utnyttjas till deras vinning. Många är de som på senaste åren
har dött för dem så-kallade civiliserade arternas kortsynta åtaganden i deras samling av döda
träkonstruktioner som de kallar en by, med följden att balansen i skogen, dess ekologi och
viktigt för dess överlevnad, har rubbats. Årstidsnymfer har dött, med följden att vädret har
ändrats markant och djur har haft svårt att anpassa sig. Troll har fällts till så pass stor grad
att folk har blivit säkrare med att resa längre ut i skogarna i jakt på resurser, vilket har lett till
större utnyttjande av skogen. Och allt detta för att byn ska ha tillgång till vad skogen kan ge,
både vad gäller varelser, och vad gäller resurser.
Skogamot sägs åter har kallats för att lösa problemet med byns ökande förstörelse av skogen
och dess invånare. Behöver skogen sätta hårt mot hårt, och leja troll och vättar att hålla stånd
mot bybor med våld? Behöver de kompromissa, och göra ett avtal (något som de där
människorna ofta tycker om att göra) med byns ledning som tydligt målar upp gränserna?
Eller krävs det helt enkelt att byn försvinner för gott? Skogamot är kallat, och förändringens
vindar är på ingång.
...
Fångad i Mitten
Gruppintrig
Vårens varma strålar hade börjat värma upp både skogen som byn och med det även gamla
konflikter som har tinade upp igen efter vilan under den bistra vinterns hårda snöstormar.
Men än värre är de orosmoln och stormar som skymtar över horisonten...
Ert följe har rört sig i skogarna och i utkanten av byn. Sedan er store och mäktige ledare
Ash-Auga gav sig av har ni försökt hålla upp modet och styret i hans frånvaro. Att er
schaman Kautar brann inne tillsammans med kyrkan såg ni som ett omen om stundande och
stora förändringar i antåg; om så goda eller onda återstår att utröna. Om det så var maktens
lockelser som drev henne till vansinne eller bara en förfärlig olycka är något ni söker svar på
och att rentvå Kautars namn från branden vore ett tecken på er välvilja gentemot byn. Kanske
finns det något byn skulle behöva hjälp med eller vara i behov av via handelsutbyten?
Ett är i alla fall säkert, ni är inte ensamma i skogarna. Andra svartblod och varelser rör sig
däri; en del fredliga men även flera fientligt inställda och under rådande omständigheter är
läget minst sagt ansträngt. Er vilja att bringa fred och harmoni mellan svartblod, människor
och skogens varelser förhindras utav en ytterst krigisk svartblodsallians vars framfart och
härjningar sägs röra sig i riktning mot byn. Byn är å sin sida mer militant inställd då folket är
arga och vill hävda sig gentemot omvärlden, och i mitten befinner ni er. Ska ni lyckas mäkla
fred i dessa oroliga tider? Det finns mycket att vinna i detta - kanske till och med på en av de
officiella positionerna i byn. Ett svartblod som byherse, hövding eller lagtegn skulle skicka
starka signaler till omvärlden att även er ras kan ta del av den människodominerade
civilisationen.
Ryktet talar dock om att denna svartblodshär som härjar är starkt isolationistisk, och därför
hatar svartblod som minglar med människor och andra som rasförrädare. Det sägs även att
vissa delar av hären, exempelvis Blogog, är mer diplomatiskt lagda. Kanske är det i den änden
man ska börja?
...
Rykten
Under er tid i trakten har ni lyckats höra en del rykten, och vissa verkar mycket intressanta…
“Äktenskapet mellan Sveaprinsen och ett svartblod är ett ständigt diskussionsämne i
Gladsheim. Hur kan kunglighet ens tänka sig en så bisarr tanke? Somliga menar på att kärlek
inte har gränser, medan andra säger att han blev tvingad. Oavsett så har deras följe synts i
trakten, och de har tydligen frågat runt kring förra årets attack på byn.”
“Mystiska grupper har kommit till skogen. Vissa vet ingen någonting om. Fränder, fiender?
Vem vet.”
“Där finns en hemlig grupp av orchdödare i skogen. Det sägs att deras enda mål i livet är att
samla på sig fler huvuden från avrättade orcher.”
...
Kicker: Ett skogens möte
Samling onsdagen kl. 20.30 utanför värdshuset i byn.
Skogens viskningar var starkare än någonsin. Många var de som hade nåtts av rösterna; de
röster som i vinden klagade om Gladsmarks förändringar. Människans utnyttjande av skogen,
dödande av varandra och skogsvarelser, samt ökade närvaro i trakten har upprört många
skogsandar. Andarna har lyckats nå er speciellt. De har berättat om att skogen måste värnas
om. Om att ett Skogamot måste hållas. Men först måste vänner av skogen förenas. Ni har blivit
kallade för att träffa likasinnade, för att tillsammans organisera Skogamot - skogens ting där
beslut ska tas för skogens bästa. Skogamot ska ske på lördagen när tiden är fyra på
eftermiddagen, och tillsammans kan ni som bryr er sprida ordet till alla skogens folk.
Andarna har lagt sin tillit hos er - är ni beskyddarna dem letar efter?
För er som blir yra av allt fluff så, kortfattat:
"Tingens tid": Bara fluff här. Låter som en "metalldrake" för ett hus som inte är fördigbyggt, tycker jag, men jag tror inte det här är något våra roller hört eller sett något av ändå, så ni kan nöja er med att skumma den här biten och bespara era stackars huvuden den horribla lajvsvenskan.
"Folkets främsta": Det är är relevant för roller som bryr sig om det politiska läget, så med tanke på skogsmotet, så läs det. Poängen verkar vara ungefär att byn inte har en ledare för stunden, men ändå, läs det.
"Skogamot": En uråldrlig tradition som vi nu hör talas om för första gången... 'nuff said. Läs det. Kommentera gärna, det här kan vara viktigt för hur vi lägger upp det med kickern och sånt.
"Fångad i mitten": Alltså, jag GILLAR den här intrigen. Låter som att det kan bli rätt mycket dynamisk spel och vi kommer få träna våra kappvändarkonster. Spontant, var står era roller?
"Rykten":
1. Svenska prinsessan FTW! Låter som att hon är tillbaks i trakten, Sulmurz;)
2. Ok, det finns grupper i trakten, som vi inte vet något om... right.
3. Vet inte ens vad jag ska säga... Ska vi sätta en peng på att dom kommer bo på offen, klädda i linnepyjamaser, ha gjutna vapen och ännu inte tjugo år fyllda?
"Kicker": Har som sagt kontaktat arr. och bett om ett förtydligande. Återkommer.
Puss på er!
